Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Gustaf Alegård: Tysklands nativitetsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614 Gustaf Alegård
dast 57,4 milj. Det skulle erfordras en kraftig förbättring i
dödligheten (trots de nu rådande ganska gynnsamma förhållandena),
nämligen en förlängning av medellivslängden från nuvarande 57,4 år
till 63,4, för att den nämnda minskningen av födelseantalet skulle
kompenseras, en förbättring, som är svårare att uppnå än man skulle
föreställa sig.
Man kan nu fråga sig, huru stora utsikterna egentligen äro för att
antalet födelser skall hålla sig konstant. Det absoluta antalet
födelser under en viss period är uppenbarligen beroende av två
faktorer, nämligen dels antalet kvinnor i den prokreationskraftiga
åldern, särskilt då de gifta, och dels den relativa fruktsamheten under
perioden, d. v. s. antalet på varje (gift) kvinna i den nämnda åldern
kommande födelser. Den senare faktorn är naturligtvis omöjlig att
beräkna, men så mycket kan väl sägas, att den förmodligen
kommer att sjunka ännu en tid, tills födelsekontrollen nått även de
lager, där den ännu icke tillämpats. Antalet kvinnor mellan 15 och
45 år kan man däremot med en viss grad av säkerhet bestämma
för några årtionden framåt. Detta antal kommer att omkring år
1930 vara högre än det var 1925, och man skulle därför kunnat
antaga, att antalet födelser under denna tid kommit att hålla sig
åtminstone konstant, försåvitt icke fruktsamheten sjunkit alltför
mycket. I verkligheten tycks detta senare ha varit fallet, ty
barnantalet från och med år 1925 har varit sjunkande: 1,29 milj., 1,23
milj. samt 1,16 milj. Under 1930-talet minskas antalet kvinnor i
de nämnda åldrarna, varför man tämligen säkert kan spå ett
ytterligare fallande barnantal, detta så mycket mera som det ju just är
de yngre och fruktsammaste åldersklasserna som minskats. Under
1940-talet sjunker antalet kvinnor i den fruktsamma åldern hastigt,
varvav följer ännu mindre antal årliga födelser. Ämbetsverket har
beräknat att det, för att riket skall uppnå den ovannämnda stationära
befolkningen på 66,5 milj., erfordras en höjning av det äkta
fruktsamhetstalet från nuvarande 128 till icke mindre än 155 och detta
senast fr. o. m. år 1930. Skulle denna höjning utebli, så måste
antalet födelser årligen avtaga oavbrutet från slutet av 1930-talet.
Rikets folkmängd kom då icke att närma sig det stationära antalet
av 66,5 milj., icke heller den stationära befolkningen på 57,4 milj.,
som skulle bli resultatet av ett födelseantal på 1 milj. årligen, utan
den skulle genomlöpa en ständigt sjunkande kurva. Men därvid kom
antalet kvinnor i den fruktsamma åldern att minskas ännu starkare
än vid en utveckling mot en stationär befolkning, och därav skulle
vidare följa ett påskyndande av födelseminskningen. Genom
växelverkan mellan orsak och följd åstadkommes alltså oavbrutet
sjunkande befolkningssiffror, och denna utveckling kan endast hejdas
genom en minskning av dödligheten. En dylik förbättring av
morta-liteten tror man dock icke på, ty även om läkarvetenskapen skulle
göra oanade framsteg och kunna minska dödligheten i tuberkulos
och andra, sjukdomar med stor dödlighet, så torde det dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
