Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Georg Branting: Både — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Georg Branting
oftast fåfäng emot ett folk som icke ger upp. Las t. ex. J. de
Pier-refeu’s framställning från världskriget: "Plutarque a menti" —
Plutarchos och den officiella historieskrivningen har ljugit, då den
skildrat "de stora härförarna" som krigets centralfigurer. I stället är
det folkets massa, och i synnerhet denna massas själ, som för kriget,
levande och samlad i en övermänsklig vilja som övervinner alla
hinder, besegrar alla svagheter och all trötthet, skapar möjligheter
där "sakkunskapen" blott ser det omöjliga, förnyar sig själv efter
förintande slag, ur okända livskällor.
Världskriget borde framför allt ha lärt oss detta väsentliga. I
stället — kanske därför, att det kom att avgöras på västfronten, där
de stora industrifolken kunde mötas på av naturen iordningställda
slagfält, kanske också därför att det synliga är så mycket lättare att
fatta än det osynliga — har världskriget hypnotiserat fram en naiv
övertro på alla möjliga tekniska hjälpmedel. Likväl var det i
Frankrike icke tanks eller flygmaskiner, som avgjorde, utan den
okuvliga franska livsviljan, personifierad hos Clemenceau och
miljoner okända män och kvinnor. En av försvarspolitikens primära
uppgifter är att försöka förstå detta.
Nåväl, vart kommer man med dessa premisser, för Sverges del?
Vi vilja alltså inte mista vår självständighet och äro i värsta fall
beredda att gå långt, om den skulle påtagligen hotas. Å andra sidan,
vi skulle inte kunna försvara oss mot en stormakt — de andra
räknas inte — på det vanliga, medel europeiska sättet. Nä, vad göra?
Varken resignera eller kosta på ett miniatyrförsvar, kopierat efter
kontinentala mönster! Varken ge upp kravet på en kraftigt fortsatt
utbyggnad av den sociala demokratin och den svenska kulturen, eller
kravet på den nationella trygghet, som möjligen står att vinna genom
förnuftiga anstalter. Hur kunna dessa krav förenas?
Det finns verkligen en linje, realistisk ur försvarspolitisk och
nationell synpunkt och på samma gång tillgodoseende vårt krav på en
social, demokratisk och fredsbefrämjande politik.
Praktiskt taget gestaltar sig detta program ungefär på detta sätt:
Vi avväpna materiellt men förbli moraliskt och intellektuellt
rustade, leke alls "moralisk av rustning"! Vi vårda oss inte om att
år efter år hålla i stånd en dyrbar teknisk militärapparat, som
rätteligen 1930 bör se ut si och 1940 så. Vi stryka ett streck över
hela idén att vi nödvändigtvis måste, period efter period, följa med
i denna hetsande, ruinerande jakt efter det allra modernaste krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
