Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Nat Ellgar
Det ser ut, som en ny generation svenska lustspelsförfattare vore
i uppväxande. Utom Rydqvist ha vi Lindorm, som ju redan
åstadkommit en hel del. Hans senaste opus har under hösten gått på
Folkteatern under benämningen Krasch och är en lagom rolig och uddig
satir över det nutida börs jobberiet. Lindorm har gåvan att ge
sina stycken både spänning, intresse och — moraliskt innehåll. Den
typ han i Krasch svänger gisslets färla över lever mitt ibland oss
och finns i legio. Antagligen är den tagen från levande (fastän nu
död) modell och kan karakteriseras som mannen, vilken lever på
sina skulder. Ju större skulder, desto mer intresse för borgenärerna
att inte sätta gäldenär en i konkurs och därmed utplåna all möjlighet
till gottgörelse. På den bogen hålla sig många fullfjädrade skojare
flytande här i samhället och som illustration till kreditlivets många
paradoxala motsättningiar blir satiren något mer än blott nöje för
stunden.
Folkteatern hade haft förmånen av förf :s personliga instruktion
och fått en överdådig fart och fläkt på föreställningen. Egentligen
voro alla parter: publik, press, teaterkassa och förmodligen förf.
själv inte minst nöjda och belåtna med Krasch.
Den svenska dramatiken frodades rikt under höstsäsongen. Det
kanske allra bästa i lustspelsväg kom på Oscarsteatern med prof.
Ragnar Josephsons Nyckelromanen. Det är något ytterst sällsynt att
professorer ägna sig åt komediskrivning eller dramatiskt
författarskap över huvud taget i vårt land.
Uppgiften att skriva lustspel är fullt värdigt en professor, ty det
är en ytterst svår sak. Nyckelromanens förf. har skickligt kryssat
mellan de otaliga kitsligheterna att göra något på en gång roligt,
spännande, kvickt men ändå innehållsrikt, till och med sedelärande . . .
Nyckelromanen är emellertid inte någon "nyckelkomedi" och handlar
bara om hur en nyckelroman sätter en hedervärd, i social
anständighet och moral förankrad bankdirektörs familj i fullständig
upplösning genom sina genomskinliga anspelningar. Äran räddas genom
att bankdirektören donerar hela den av honom inköpta upplagan till
ett folkbildningsinstitut och därigenom bryter udden av förtalet.
Hade den "skarpa" gesten understötts av mer övertygande scenisk
bevisföring, hade effekten blivit ännu större.
Nyckelromanen är en fin, glad och intelligent komedi, alls inte i
någon kåsör-stil. Kanske vädjar den för litet till den breda publiken
för att slå djupare igenom — på scenen måste ju allt förstoras för
att nå längre bort än de främsta stolraderna. I gengäld slipper man
det smaklösa, påbredda, grova, alltför enkla och påtagliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
