Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Litteratur - Kasimir Edschmid: Afrika, naket och påklätt - Geoffrey West: H. G. Wells - Bernard Shaw: The Apple Cart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LiUer&tur
gör den ytterligare njutbar. Det är inte de. gamla vanliga klichéerna
som man möter i varje bok utan nya och som sagt bra illustrationer.
Geoffrey West: H. O. Wells, a sketch for a portrait. London 1930.
Wells har en stor publik i Sverge. De som äro intresserade av livet
bakom verken, ha här en biografi som kan kallas auktoriserad, eftersom
fakta levererats och granskats av Wells själv. Han har dessutom
skrivit en liten introduktion. Särskilt om de tidigare åren får mian
väsentligen nytt. Författaren är ingen blind beundrare. I många fall avgjort
kritisk. Och inte nöjd med den utväg Wells föreslår, då han skriver:
»För länge sen då jag umgicks och talade mycket med Henry James,
Joseph Conrad och mr Ford Madox Hueffer, räddade jag mig undan
deras oerhörda upptagenhet av det konstnärliga genom att kalla mig
journalist. Vid den titeln håller jag fast». Det är knappast en
författares ensak att karakterisera sitt verk. Om Wells till dels just varit en
förstklassig journalist, hindrar det oss inte att uppskatta vad som i
denna strömmande produktion är verkligt stor litteratur. Och att med
levnadstecknaren önska att ödet beskärt oss mer.
Bernard Shaw: The Apple Cart. A political extravaganza. London 1930.
Då mr Parham gjort sin statskupp, låter Wells även litteraturens män
skynda fram att ge diktatorn sitt stöd. »Mr Berandine Shore...
översvämmade pressen med öppna brev, vari han förklarade honom vara
större till och med än Mussolini». Denna lilla älskvärdhet åt en
antagonist sen tjugofem år tillbaka visar bara att Wells vill aga demokratin
på sitt eget sätt, men inte tycker om Bernard Shaws. Det finns flera
än Wells som förtörnats av det överseende som den gamle fabianske
demokraten visat diktaturerna. Och Äppelkärran lär väl inte ha blidkat
dem. Konflikten i dramat står mellan en kung och hans parlamentariska
regering, och kungen är inte bara den personligt överlägsne; han avgår
också med segern. Enligt vad Shaw talar om i företalet, blev
Äppel-kärran förbjuden i Dresden såsom en hädelse mot demokratin. Den
uppfördes i alla händelser först i Warschau, har nu spelats ett år i London
och kom ut i bokform för några veckor sedan. Utrustad med ett företal,
som ingalunda är någon avsvärjelse av demokratin, och där Shaw säger
sig i detta ämne ingenting ha att tillägga utöver vad han skrivit i sin
stora bok om den intelligenta kvinnan och socialismen.
Den demokrati som väcker Shaws avsmak är bara en skylt för
storkapitalets diktatur. Den parlamentariska regering kung Magnus har att
göra med, representerar till en del direkt det stora nationella
»Krossningsaktiebolaget», symbol för kapitalistiskt slösen och sabotage av det
allmänna välståndet. Och den socialistiska demokraten kan dessutom
trösta sig med att kungen får övertaget genom att hota med folkvijjan.
Inte bara så att han ämnar vädja till folket i val. Han hotar med att
abdikera och att låta ställa upp sig som parlamentskandidat i en
berg-säker krets. Inför utsikten att få in Magnus i underhuset river Proteus,
statsministern, sönder sitt ultimatum, men lovar heligt att aldrig förlåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
