Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Litteratur - Bernard Shaw: The Apple Cart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 53
kungen att han spelat ut den trumfen. Det råder nämligen den mest
familjära och ogenerade ton både mellan ministrarna inbördes och i
deras umgänge med monarken i detta engelska kabinett från senare de*
len av 1900-talet. Den ende som egentligen uppför sig anständigt under
krisen, är den nye handelsministern Boanerges, den folklige
republikanen, som förut fått på sin lott att spela den skrattretande karikatyren.
Han kommer till det första mötet med kungen för att rfktigt säga
honom den folkliga sanningen, »ting som aldrig någon kung fått höra
förut», och efter en för läsaren och kungen lika roli(g halvtimma
förklarar han att Magnus, »säga vad man vill, alls inte är något dumhuvud,
bara man förstår att ta honom rätt». Boanerges är för övrigt, enligt
Shaw i företalet, inte heller något dumhuvud, fastän han fått uppbygga
kungen med följande utläggning om demokratins väsen. Han är vald av
organiserade arbetare och han litar på sitt folk:
»Ni känner inte arbetarna, Magnus, ni har aldrig varit arbetare...
Ingen kung på jorden är så säker på sitt jobb som en förtroendeman...
Jag talar demokrati till dessa män och kvinnor. Jag säger dem, att de
ha rösträtten, och att deras är riket och makten och härligheten. Jag
säger till dem: ’Det är ni som styr, gör bruk av er intakt’. De svara:
’Det är rätt, säg oss vad vi ska göra’; och jag säger dem det. Jag
säger: ’Begagna er rösträtt klokt genom att rösta på mig’. Och det göra
de. Det är demokrati; och ett glänsande sätt att få de rätta männen på
den rätta platsen.
Storartat, säger Magnus, jag har aldrig hört den bättre beskrivas.»
Men det är bara på ytan som striden står mellan kungamakt och
demokrati. Då Joe Proteus river sönder sitt ultimatum och kungen avstår från
att abdikera, finns det en som inte döljer sin besvikelse, och det är
Lysistrata, den kvinnliga ministern för statens kraftverk. Hon hade redan
i fantasien sett Magnus leda ett nytt parlamentariskt parti mot
Krossningsbolagets välde. Hon är nämligen statssocialist. Och Shaw har låtit
henne tidigare ge sina känslor luft i ett lidelsefullt utbrott. Demokratin
är maktlös mot rikedomen. Som det nu är vågar hon icke ta upp striden
för sina socialistiska idéer:
»Om jag sade ett ord därom offentligt, skulle inte en vecka förgå
de närmaste två åren utan en artikel om odugligheten och korruptionen i
alla statsdepartement, särskilt departement som förvaltas av kvinnor. De
skulle gräva upp maskiner som de själva begravt och bevisa att det
är mitt fel att de aldrig ha tagits i bruk. De skulle sätta sina
privatdetektiver att bevaka mig dag och natt för att få något att säga mot mitt
privatliv. En av deras direktörer sade mig mitt i ansiktet, att han bara
behövde lyfta ett finger för att få mina fönster krossade av mobben;
och att Krossningsbolaget skulle få sätta in de nya rutorna. Och det är
sant. Det är skamligt, det är upprörande, men om jag försöker ta upp
striden med dem, kommer jag att hetsas som en hund ur det offentliga
livet, och de komma att fösa in fyllkajan Mike (en svåger till
inrikesministern Balbus) i kabinettet för att sköta mitt departement i deras intresse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
