Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 67
de borgerliga partiernas "tekniska samverkan’’ vid valen, kan ju
frågan synas ganska enkel att besvara. En minoritet i opposition för
energiskt fram sina egna krav. Den söker pressa regeringen till
medgivanden så långt det är möjligt, och vänder i övrigt sitt ansikte
mot folket ute i landet, som har i sin hand att göra minoriteten
till majoritet. Sedan försöket att bilda ett vänsterblock strandat,
kunde omsorgen om majoritetsparlamentarismen synas kräva, att
socialdemokraterna gjorde sitt bästa för att tvinga alla de borgerliga
till en klar och öppen koalition. Det är föga troligt att detta mål
skulle synas socialdemokraterna värt några uppoffringar. Men inte
heller skrämmer den utsikten längre genom sina risker. Hela frågan
är emellertid teoretisk. Det står inte i socialdemokraternas makt att
förmå de frisinnade till en fast samverkan med högern. Och inom
den förefintliga, lösa, "tekniska" koalitionen av de borgerliga är det
socialdemokraterna för ögonblicket lika kärt att herr Ekman har
ledningen som herr Lindman.
Och därmed kunde diskussionen anses avslutad, om inte just den
borgerliga koalitionens löslighet gjorde det nödvändigt att vara
beredd på överraskningar. Herr Ekmans upprepade förklaringar, att
han inte ämnar stänga vägen till konseljsalen för villiga aspiranter
ur de större partierna, böra nog anses allvarligt menade, även om
de inte sakna en tillsats av hån. Det vore mänskligt, om herr
Ekman på våren 1930 fann det ljuvt att bli utpekad som den enda
möjliga regeringsbildaren av just dem som störtat honom hösten 1928.
Men det förefaller inte vara riktigt att tillskriva de frisinnade någon
alldeles onormal längtan efter att regera. Det får sålunda inte
anses uteslutet, att socialdemokraterna kunna få i sin hand att
framkalla ett läge, där de utan undanflykter måste besvara frågan, om
deras förkastelsedom över en frisinnad minoritetsregering innebär
att de föredra en socialdemokratisk.
Diskussionerna inom. partiet i denna fråga före kongressen 1928
likaväl som kongressens beslut byggde på förutsättningar, som
fortfarande i det väsentliga äro för handen. Men man vågar nog
påstå att brännpunkten för diskussionen i viss mån har förskjutit sig.
Huvudintresset vid! kongressen samlade sig kring frågan, om en
socialdemokratisk regeringsbildning vore tillrådlig utan garantier för
en riksdagsmajoritet, som kunde genomföra ett bestämt om också
begränsat reformprogram. Kongressen avböjde en sådan
socialdemokratisk minoritetsregering — under normala förhållanden. Man
ansåg inte en ordnad samverkan med de frisinnade utesluten. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
