Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 In- och utrikes
det allmänna bästa. Varje parti går ut ifrån att dess framgång är
till landets bästa, och att dess fortsatta tillvaro är behövlig. Längre
kommer man inte. Man får anta, att de frisinnade givit sitt besked
efter moget övervägande, och socialdemokraterna ha då bara att finna
sig tillrätta med detta faktum. Det är den första någorlunda fasta
punkten i det parlamentariska läget.
Den andra är högerns andel i den nuvarande regeringsbildningen.
Man får en alldeles oriktig bild av läget, om man sätter likhetstecken
mellan herr Lindmans opposition och herr Hanssons. Båda
beklagade minoritetsregerandet. Båda önskade en regering med
parlamentarisk majoritet. Men endast den socialdemokratiske talaren drog
at konsekvenserna opartiskt. Även ett borgerligt block finge man
ta som en utväg ur det nuvarande läget. Herr Lindmans kärlek
till majoritetsregeringar är av ett mera begränsat slag.
Uppenbarligen vill han helst ha en borgerlig samverkan. Men går det inte,
ja då må herr Ekman regera. Det finns skäl att ständigt på nytt
erinra därom. Förloppet av regeringskrisen 1930 blir aldrig klart,
om man inte förutsätter, att högern avvärjde en undersökning av
"vänstersamverkan" — för att inte nämna eventualiteten av en
socialdemokratisk regering — och positivt förordade en frisinnad
minoritetsregering. Under sådana förhållanden är det självklart, att
högerns opposition endast kan vara opposition till en viss punkt, inom
gränserna för en stillatigande, på intet håll förpliktande men likafullt
förnimbar borgerlig samverkan.
Men denna form av samverkan behöver inte hindra regeringen
att i något fall gå socialdemokratiska önskemål till mötes. Just
därför att högern föredrar en frisinnad minoritetsregering framför nu
möjliga alternativ, får den finna sig i eventuella frisinnade extraturer
med socialdemokraterna. Det är inte annorlunda än om en
majoritetsregering med oppositionens hjälp driver igenom förslag, som äro
föga populära inom delar av det egna partiet eller blocket. Utan att
ha någon majoritet till underlag var ju herr Lindman nära att
utföra det konststycket 1930 med sjukkasselagen. De missnöjda inom
regeringslägret finna sig i dylikt, så länge de anse en regeringskris
vara ett ännu otrevligare alternativ. Så länge högern inte får en
ändrad syn på läget och på sina egna intressen, kommer den att
resignerat lämna en del av underlaget för en moderat borgerlig
politik med de frisinnade vid ledningen.
Och socialdemokraterna? Vartill syftar deras opposition? Om
det är riktigt, att regeringsbildningen 1930 är ett slags motstycke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
