Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG KAISER
Av CARL DAVID MARCUS.
År 1919, ett fruktansvärt år, stod Georg Kaiser inför domstolen
anklagad för att hå tillgripit främmande egendom, som förefunnits
i det hem:, där han en tid bott. Det är utan tvivel från ren
borgerlig synpunkt betraktat ett brott. Men Georg Kaiser försvarade sig
utifrån en annan front, från geniets och skaparens: han jämförde
sig med Kleist och Büchner och förklarade att den som skapat mycket,
han är sträf fri! Ja, det var en nationalolycka att häkta honom. Han
hade levat med hustru och barn av bröd och vatten blott för att
kunna duka upp de underbaraste rätter för sina vänner, men hade
visserligen alltid åkt första klass. Han stod somi en anklagare inför
sina domare, vilka nog inte rätt visste vad de skulle tänka om detta
fall. Gingo inte ute på gatorna inflations spekulanterna, krigets
hajar, med guldur och fyllda plånböcker och lurade sina
medmänniskor av hjärtans lust ? Och vern kunde neka till att Georg Kaiser
var i begrepp att omskapa det europeiska dramat? Var han inte
den andliga människan, som stod upp och äntligen pockade på rätten
att få leva?
Georg Kaiser var 35 år, innan man började spela honom-, ehuru
han redan under tio år sysslat med en dramatisk produktion, vilken
dock inte i någon högre grad intresserar oss. Inte heller hans
satyrspel Die jüdische Witwe, König Hahnrei eller dansspelet
Europa röjer den verklige Georg Kaiser, om ock fyllda av
kvickheter och en utpräglad teatralisk strävan. Först med Die Bürger
von Calais 1914 är han sig själv. Men vad är det för ett jag, som
manifesterar sin dramatiska vilja här och i den kommande floden
av stycken? Man vet litet om honom, han vill vara i fred för den
offentlighet, som på ett allt mera närgånget sätt sysslar med
skalder, men stundom stöter på motstånd. För att hålla folk ifrån
sig, har han en gång tagit till ordet: han kan vandra länge nog
omkring med en idé, han gräver i sin trädgård eller läser något,
men en vacker dag eller rättare natt blir han besatt och skriver ett
drama, som helst måste vara färdigt, när natten är slut! Han läser
aldrig igenom; vad han skrivit, han sänder det till förläggaren och
bryr sig inte ett dugg om, om det tas eller inte tas, spelas eller
inte spelas, då han aldrig går och ser sina stycken. Uppfordrad aitt
iscensätta sig själv, har han alltid nekat energiskt, tillfrågad av
regissörer, vad han menar med det eller det stället, svarar han inte :
varför sysslar regissören med hans verk? Hur många stycken han
förintat vet man inte, blott hur många han skrivit: det är en hel
livsprodukt i ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
