Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Carl David Marcus
Det är dramer med historiskt inslag som Die Bürger von Calais
och med titlar som Der Brand im Opernhaus, Das Frauenopfer, Der
gerettete Alkibiades, det är en följd av moderna dramer, Gas 1 och 2,
Von Morgens bis Mitternachts, Hölle Weg Erde, Die Koralie,
Kolportage, Zwei mal Oliver, Oktobertag–––––-En människa, besatt
av att skriva drairner, för vilken hela livet faktiskt blott är en
oändlig följd av dramatiska situationer. På sitt koncentrerade, ytterst
abstrakta sätt har han i ett par korta uppsatser yttrat sig om
dramatisk produktion. "Människan säger för att tänka — tänker för att.
säga. Vad har dramat till slut för värde för diktaren? Han är
färdig med det, redan allt för länge har han plågats av en tanke.
Under tiden vuxto tio nya fram,. Men hjältemodigt håller
dramatikern kvar styret, tills han tränger fram till slutet. Där har tanken
tänkts till slut. Den som förstod de otänkta idéernas ’mångfald,
har knappast tid för kärlek. Den som1 sölar, förintar sitt liv. På
livet kommer det an. Det är tillvarons mening. Alla gator föra dit
— men man måste marschera på alla gator. Dramat är en
genomgång — men ett språngbräde in i det kompletta. Det är varje
skapares plikt att vända sig bort från varje verk och gå in i öknen;
dyker han upp igen, måste han ha med sig mycket — men det går
inte an att bygga sig en villa med garage i skuggan av sykomorer."
Och i en annan uppsats varierar Kaiser blott ett motiv, visionens
betydelse för att sluta med fordran: det finns blott en: människans
förnyelse.
Det är detta krav, som avrundar och fördjupar det drama, som
bär namnet Die Bürger von Calais 1914 och som utan tvivel
tillhör den sista periodens mest betydande dramer. Det gäller att
rädda den av engelsmän belägrade staden och sju borgare vilja
offra sig: det är en historisk händelse som blivit legend och
plastiskt framställts av Rodin. När spänningen i tredje akten nått sin
höjd, när de sex borgarna församlats fattas den förste, den
förnämste, Eustache de Saint Pierre; redan störtar man bort för att
med våld hämta honom, då hans blinde fader nalkas med hans lik,
en scen av antik kraft och symbolik. Han talar till dem: "Mina
ögon äro öppna, jag sluter dem ej längre — Jag har sett den nya
människan — denna natt har fött honom." Och profetiskt vänder
han sig till de andra, medan folket andlöst lyssnar: "Skriden ut i
ljuset — in i ljuset — ut ur denna natt. Det höga ljuset har brutit
in — mörkret är undanröjt. Ur alla djup dyker upp det sju gånger
gyllne ljuset." Sonen gick i döden "för att hålla sin gärning
ren–––––-".
Men i detta ögonblick anländer en engelsk officer och förkunnar
att åt kungen av England fötts en son i natt och att han inte vill
förinta något liv denna dag.
Underligt nog var redan år 1912 ett drama med social tendens
skrivet, som först år 1918 trycktes och väckte uppseende: Von Mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
