Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Kaiser 107
serligen överraskar oss till ytterlighet, men i alla fall härröra från
en — maskin. Det finns en den egna formens tragik, särskilt hos
dramatikern, som inte är undersökt, men ovanligt intressant att
konstatera och som förstört för oss verkningen av mångt och mycket
hos den store, ävenledes matematiskt begåvade drambyggaren Ibsen.
Man minns därför ur det oerhörda galleri av figurer Kaiser
trollat fram inga figurer, men väl den dramatiska figur han ritat
upp, situationer, infall, ord, rytmiska växlingar, själva feberkurvan,
men inte patienten! Det är som omi Kaisers musa vore ett ensamt
lokomotiv, som rusar fram på skenorna, rivande ner alla hinder, i
ett slags trance, en sorts vansinne.
Och bristen på människor förklarar att hans slut nästan aldrig
tillfredsställer. Ja, i Die Bürger von Calais har han i den allra
sista scenen höjt sig till ett slut, en verklig lösning, som möjligen
under anslutning till finalen i Hamlet når en stor tragisk verkan.
Men eljest är slutet en förlägenhet eller ett våldsamt frågetecken
eller början till ett nytt drama. Är det en lösning att kassören i
Von Morgen bis Mitternachts tar livet av sig och aldrig kommer till
någon som helst njutning? Är det en lösning att löjtnanten i
Qktobertag hamnar i fängelset och att den unga damen måste vänta
på honom, hon som under ett slags trance fäst sig vid honom?
Hans människor ha ingen början och intet slut. Detsamma kan
sägas om vissa personer i Strindbergs sista dramer med den
skillnaden att de ha ett perspektiv och en upplösning, som visserligen
inte heller är en lösning av problemet, blott en relativ sådan, ty mer
kan inte åstadkommas.
Det gör att Kaiser är mycket svårspelt och kräver utmärkta
talkonstnärer och skådespelare med sinne för en ytterst suggesstiv
plastik. Kommer härtill de mer än vanliga stora svårigheterna vid
översättningen, så får man inte förundra sig över att Kaiser i andra
länder än Tyskland inte spelas så ofta och så bra som han förtjänar.
Och dock — den moderne scenledaren känner inga svårigheter
som inte kunna övervinnas, och vill han ge ett folk en representativ
bild av vår tids dramatik, måste han givetvis spela den författare
som torde på sitt vis vara vår tids mest typiska dramatiker!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
