Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Carl David Marcus
på detta vis rört upp förbindelserna mellan de sociala och de
individuella idéerna. Han har lämnat Shaw långt bakom sig.
Mien verkan av alla dessa angrepp och tolkningar av det som, rör
oss alla, skulle ha blivit långt ringare, om inte Kaiser vore född till
dramatiker, om han inte konstruerat en ny form, som överraskar,
bländar, förvirrar. Underligt nog har Kaiser, till hela sin abstrakta
läggning mycket tysk, utgått från intet ringare än Platos dialoger,
vilket han själv framhävt i en liten uppsats. Platos dialog, skriver
han, står över alla dramer, just därför att det ena ordet eggar till
att säga motsatsen, Kaiser är från början till slut, von Morgen
bis Mitternachts, den störste dialektikern i dramat. Det har redan
sagts, men måste sägas en gång till. Man häpnar över denna
diskussionskonst, som kan försätta berg. Den känner inga hinder, den
hamrar och hamrar tills hammaren faller ur skaparens hand efter
nattligt arbete och sömnen automatiskt infinner sig som förlossare
efter denna oerhörda produktionsakt. Man har kallat honom
"Denkspieler" och har skrivit den ena aforismen efter den andra
om hans sätt att uttrycka anden i ord. Och i sanning, han är
fenomenal som jonglör och bollkastare, det är verkligen som skreve
han själv inte med vanlig inspiration utan med — gas! Ingen har
med en sådan, man är frestad säga, infernalisk konst mäktat att
förtäta satsen, perioden, ordet, skiljetecknet, så att det hela stundom
upplöser sig i tecken likt en Morseapparat. Det går sä långt, att.
han stundom blir obegriplig, men det bryr han sig inte om och man
förstår så väl, varför ingen makt i världen kan förmå honom att
läsa igenom manuskriptet, hans tanke måste omsättas direkt, medan
den bränner!
Om således ingen infångat vår tids tempo lika fulländat och
blixtlikt som denna ordets och tankens häxmästare, så är det klart att
hans begränsning även måste följa av hans förtjänster. Visst rycks
man med av honom, när han når högst, så att man blir svindlig,
visst har man känslan att stå inför alldeles nya sociala och rent
andliga visioner, som man hissnar över, när man vill skåda ned i
djupen. Men lika säkert är att det stundom! även stannar vid ord
och ord, vid pauser och stumma utbrott, som inte förmå att ge
oss någon resonans utan blott intryck av abstraktioner och en
spirituell lek med visioner. Han kan bygga i rummet, med ord och
tankar och rörelser, så att en ny värld uppstår, men vad han inte
förmår, även när han skapar i lyckliga stunder, det är att gestalta
verkliga människor! Här slår även en genial hjärnas konst slint.
I motsats till Strindberg är det lyriska inslaget hos Kaiser ovanligt
svagt, och när det funktionerar, blir det i regel ingen vinst som till
exempel i slutsatsen till Gas 1, som snarast är sentimental, inte
känd. Den .diktare som på ett sådant storslaget sätt betvingat vår
tids sociala strider, brister och utsikter kan stundom till den grad
överväldigas av sitt eget stoff och sin egen formande begåvning, att
han funktionerar som ett slags helvetesmaskin, vars explosioner vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
