Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Händelser och spörsmål - Sockerpolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Händelser och spörsmål
industrin kan påräkna extra hjälp, lika lite lära odlarna kunna det för
någon längre tid. Det är således ett gemensamt livsintresse för båda att
inrätta sig därefter. I detta sammanhang bör det erinras om, att den
nu förhandenvarande intressemotsatsen mellan odlarna och industrins
representanter utgör ett ständigt irritationsmoment, som endast kan skada
sockernäringen i dess helhet. Är man övertygad härom, blir
konsekvensen, att denna motsats bör förvandlas till intressegemenskap på det sättet,
att odlarna efter danskt mönster förvärva fabrikerna och drifva dem som
andelsföretag. Det skulle säkert vara en nåd att bedja om, att nästa
akt i sockerpolitiken skulle bliva en medverkan från statens sida till
uppnående av ett sådant mål.
En annan fråga är, huruvida sockernäringen överhuvud taget har några
framtidsutsikter i vårt land. Det nuvarande sockerpriset tyder ju inte
på, att så skulle vara fallet. Men så mycket är säkert, att detta pris
inte i något land täcker tillverkningskostnaderna. Java torde vara det
land, där man kan producera socker billigare än någon annanstans på
grund av god jord, gynnsamt klimat, låga arbetslöner och en på
vetenskaplig forskning grundad jordbruks- och fabriksteknik av synnerligen
hög rang. Men likväl lär enligt olika auktoriteters någorlunda
samstämmande uppgifter tillverkningskostnaden även vid de bästa av Javas
fabriker belöpa sig till 13 à 14 öre per kg. Det nuvarande
marknadspriset 12 öre räcker således inte ens här i längden. I förbigående må
det också anmärkas, att detta tillverkningsvärde anses vara ett minimum,
som är i stigande dels därför, att odlarna automatiskt få mera betalt för
sockerrören i den mån sockerpriset stiger, dels därför, att arbetslöner
och jordräntor på Java äro på väg uppåt.
Det är därför begripligt, att strävandena efter en internationell
reglering av sockermarknaden skulle få Ökad aktualitet efter marknadens
totala sammanbrott i september förra året. Från amerikanska banker,
som placerat pengar i den kubanska sockerindustrin, togs också då
initiativ till en sådan reglering. Mr Chadbourne, som leder arbetet, har
redan kunnat inregistrera vissa framgångar i form av preliminära
överenskommelser om maximering av sockerexporten för en tid av fem år
framåt. Han fick först till stånd en överenskommelse med Kuba, enligt
vilken detta lands producenter skulle begränsa sin export till området
innanför Förenta Staternas tullmur till 2,8 milj. ton och exporten åt
annat håll till 1,5 milj. ton. Sedan han med denna senare export fått
möjlighet att bjuda javanerna verksam konkurrens på deras egna
marknader i östern, förband sig den stora javanska försäljningstrusten till
en liknande exportbegränsning. Därefter var turen kommen till de
förnämsta av Europas sockerexporterande stater, Tjeckoslovakien, Polen,
Tyskland, Ungern och Belgien, för vilka Chadbournes plan upptog en
sammanlagd exportkontingent av 1,2 milj. ton. Den första konferensen
i Bryssel med dessa staters producenter medförde intet resultat på grund
av tyskarnas vägran att nöja sig med den för dem reserverade
kvantiteten.
Emellertid fortsattes underhandlingarna, och i början av januari gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
