Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Händelser och spörsmål - Sockerpolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 11.7
Betpriset i Sverge står enligt nu gällande odlingskontrakt i viss
relation till partipriset på en bestämd sort svensk raffinad, krossmelis.
Eftersom de svenska sockerbolagen tack vare sin
försäljningsorganisation med stor precision utnyttja sockertullen, bestämmes
krossmelis-priset av sockernoteringen på den fria nordeuropeiska marknaden, för
vilken Hamburgs börs är tongivande. Hamburgnoteringen åter följer
i stort sett Newyorknoteringen, om också differensen mellan de båda
kan växla något beroende främst på, i vilken riktning distansskyddet
verkar. Nedanstående tabell ger en ungefärlig uppfattning om
differenserna mellan de tre här berörda noteringarna.
Månads medelp ns för socker i öre per kg. 1930.
1930 Newyork Hamburg Sverge
Månad Råsocker Feinkorn Krossmelis
Januari ........................... 15,9 17,7 30,6
April .............................. 13,6 16,2 29,0
Juli ................................. 10,4 15,2 27,2
September ........................ 9,5 14,1 26,5
Man förvånar sig inte över, att den optimism, varmed de sakkunniga
för ett år sedan bedömde framtiden, efter denna utveckling på
sockermarknaden förbytts i svart pessimism. Då ansågo de, att
krossmelis-priset sannolikt inte skulle falla under 32 öre, nu känna de sig inte ens
säkra på, att 26 öre är det lägsta pris man behöver räkna med. Mot
detta senare sockerpris svarar ett betpris av 1,62 kr. per 100 kg., med
visst tillägg för sockerhalt över 16 o/o och fraktbidrag. Betodling vid
ett så lågt pris är icke lönande. Vill man därför ha sådan odling på
mera än den kontrakterade minijmiarealen, är uppenbarligen fortsatt
statsunderstöd ofrånkomligt, och tullförhöjning synes ju sakna politisk
aktualitet.
De sociala skälen för en odling i ungefär normal utsträckning äro
minst lika starka i år som i fjol. Däremot är det statsfinansiella läget
åtskilligt sämre. Detta tillsammans med det förhållandet, att fjolårets
subvention på grund av det oväntade prisfallet och en särdeles hög
hektarskörd kostar staten bortåt 8 milj. kr. i stället för beräknade 3*8,
motiverar naturligtvis mera än väl en maximering av det slag, som de
sakkunniga tänkt sig. Men vill man stödja betodlingen, förefaller det tyvärr
även i år vara omöjligt att komma ifrån sådana orimligheter som att
premiera betodling även på jordar, där den inte passar, och att låta
premien bli större ju större skörden blir.
Detta understryker ytterligare behovet av en effektiv undersökning
av sockernäringens organisation. Kravet på en sådan undersökning
hämtar ingalunda sin styrka främst i det traditionella klandret mot
§øcker-trusten för gamla synder, överkapitalisering, överorganisation o. s. v. I
rättvisans intresse må det också framhållas, att prisfallet drabbar icke
blott odlarna utan även industrien, och att det ju inte faller någon in
att påyrka extraordinarie statshjälp åt denna. Men lika .lite som socker- ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
