- Project Runeberg -  Tiden / Tjugotredje årgången. 1931 /
129

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - In- och utrikes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IN- OCH UTRIKES

22. 2. 31.

KAN STATEN SUBVENTIONERA UPPROR mot sin egen
myndighet? Kan den ens ge understöd åt en verksamhet, som
undergräver en av statsmakterna fastställd politik ? Frågorna ha
kommit upp vid diskussionen om statsanslag åt fredsarbetet, och många
ha varit snabba med svaret, att något sådant naturligtvis icke kan
ifrågakomma. Om staten ålägger medborgarna vid de hårdaste straff
att deltaga i rikets militära försvar, eller om staten genom årliga
beslut förklarar, att militära rustningar äro nödvändiga för landets
oberoende, så anses det vara en orimlig inkonsekvens, om staten
samtidigt gåve understöd åt en propaganda, som undergräver tron på
det militära försvaret och syftar mot dess avskaffande, eller som
rentav verkar för värnplikts- och krigstjänstvägran. Den som
kommer ihåg tidigare strider om vad staten kan eller icke kan
understödja, är böjd för att vara ganska skeptisk mot alla dylika slutsatser ur
abstrakta principer. För trettio år sen var det för många
fosterländska medborgare en obegriplig inkonsekvens, att Knut Wicksell kunde
utnämnas till professor vid ett statens universitet. Han skulle på
statens bekostnad få sprida samhällskadliga läror om folkminskning och’
avrustning. Och lika högsinta som högersinnade tidningar uttalade
sin förvåning över att en man med självaktning kunde ta emot
ämbete och lön av en stat, vars grundvalar han sökte omstörta. Det
är lätt att invända, att fallen inte kunna jämföras. En professor får
inte sitt ämbete för att driva propaganda, utan för sin vetenskapliga
forskning och lärarverksamhet. Staten får ta på köpet risken av hans
skadliga verksamhet vid sidan av ämbetet eller kanske t. o. m.
under ämbetsutövning. För agnars ondhet bränner ingen vetet. Men
denna synpunkt eller princip behöver inte tänjas över hövan för att’
man skall ’komma i närheten av sådana problem som anslagen till1
fredsarbetet. Understöd beviljas för en rörelses förtjänster. Anser
man dem väga för lätt i jämförelse med det klandervärda och
skadliga, så är det denna balans som blir avgörande. Men man kommer
icke långt med principen om att staten inte får lov att vara
inkonsekvent.

*



KAN EN RIKSDAGSMAJORITET, som röstar för ett militärt’
försvar, önska en fredspropaganda som leder till avrustning? Utan

9 Tiden N:r 3, içji.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:36:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1931/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free