Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - P. Albin Hansson: Det parlamentariska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET PARLAMENTARISKA
LÄGET.
Av P. ALBIN HANSSON.
Vid stadsfullmäktigevalet i Stockholm ha liberalerna — liksom
de frisinnade — allierat sig med högern. Men de ha bestämt
avböjt samgående vid elektorsvalen med hänsyn särskilt till högerns
protektionism. De liberala tidningarna ha stämplat den ekmanska
in-malningspolitiken som nära nog farligare protektionism än högerns.
Men liberalerna ha dock allierat sig med de frisinnade vid
elektorsvalen. Det är icke lätt att finna någon princip i detta och det vore
icke märkvärdigt om den liberale väljaren kände sig litet
konfunderad inför valet.
När jag i Ny Tid påpekade det egendomliga i att liberalerna
os-tentativt vända sig mot högerns protektionism men inte låta sig
hindras från allians av den frisinnade inmalningsprotektionismen,
möttes jag av en hånfull replik i Svenska Morgonbladet. Det lät
ungefär så här: Det skall han säga, han, som själv sagt sig, även
efter fjolårets beslut i jordbruksfrågorna, kunna vara med om
samarbete med de frisinnade för att skapa ett fast parlamentariskt
regeringsunderlag! Det var inte endast regeringsorganet självt, som fann
repliken dräpande. I själva verket blottade den endast en oförmåga
att se skillnaden emellan att aldrig vara sig själv och att i ett givet
läge anpassa sig för att möjliggöra positiva resultat.
Här finns en för just diskussionen om parlamentarismen viktig
skillnad. De som ingenting vilja göra för en bättre ordning
framställa gärna saken så som om varje fast koalition skulle förinta
partiernas möjlighet att framträda självständigt. Vi ha redan i
vänsterkoalitionen 1917—1920 ett praktiskt exempel på att så icke behöver
bli fallet. Båda de samverkande partierna fortsatte under hela tiden
för koalitionen att genom sina olika organ hävda och propagera för
sina principer och de gingo ut i 1919 års val utan någon
sammankoppling med varandra. Enligt min mening icke blott kunna, utan
böra partierna möta väljarna med sitt eget program och göra
valstriden till en allvarlig tävlan mellan programmen. Men därav följer
icke att sedan genom valet en viss situation skapats, där t. ex. varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
