Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - P. Albin Hansson: Det parlamentariska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 P. Albin Hansson
parti befinner sig i minoritet gent emot alla de andra, partierna icke
ha annat att göra än rida på sina valprogram. I stället ha partierna
efter valet att undersöka hur de i den uppkomna situationen bäst
kunna tjäna sina syften och det helas bästa. De veta läget, de känna
begränsningen, men kunna också något så när bedöma möjligheterna.
Det är då samarbetsviljan ställes på prov, det är då omtanken om
den parlamentariska ordningen skall komma fram, det är då man
ställes inför att göra det bästa i ett bestämt läge, som icke för år
framåt kommer att väsentligt förändras. Att man i det läget inlåter
sig i samarbete betyder icke att man uppger sin rätt att vid nästa
möte med väljarna söka förändra situationen, förskjuta läget i den
av partiet åstundade riktningen.
Med denna syn på konkurrens och samarbete blir det skillnad
mellan att acceptera t. ex. inmalningsbeslutet som ett faktum och icke
låta detta hindra sig att i övrigt trygga en god demokratisk politik
och att vid ett val, genom vilket man ju vill undersöka den allmänna
meningen, alliera sig med representanter för en politik, som man
principiellt bekämpar. Min ståndpunkt kan sammanfattas så här:
fri tävlan inför väljarna mellan programmen, men vilja till samverkan
i ett faktiskt läge för lösningar, som icke kunna vinnas utan
samarbete. De frisinnade ställa sig på en motsatt ståndpunkt: gärna
valallianser, men intet ordnat samarbete för att klara den genom valet
uppkomna situationen,
Min ståndpunkt möjliggör parlamentariska principers tillämpning.
Den frisinnade inställningen är ett hinder för åstadkommandet av
en parlamentarisk ordning. Det råder ganska stor enighet härom
i riksdagen, vilket fick uttryck i årets remissdebatt, då båda de stora
partiernas huvudtalare och en framstående medlem av
bondeförbundet från sammanfallande utgångspunkter kritiserade det för
tillfället rådande systemet och pläderade för majoritetsparlamentarismen.
Den socialdemokratiska partikongressen 1928 uttalade, "att ökad
fasthet i svensk regeringskurs av allmänpolitiska grunder är att
eftersträva och att den normala förutsättningen för regeringsansvar
bör vara möjligheten att förverkliga ett positivt om också begränsat
program". Denna riktiga parlamentariska uppfattning har bestämt
partiinstansernas politik. När under Wohlinkrisen fråga väcktes om
åtgärder mot den tredskande högerregeringen svarades från vårt håll
ungefär så här: "Vi vilja självklart göra vad som erfordras för att
hävda riksdagens auktoritet. Men det blir då fråga om icke blott att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
