Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - P. Albin Hansson: Det parlamentariska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 P. Albin Hansson
Hr Ekman har deklarerat för arbetslöshetsförsäkring; hans
socialminister gjorde detsamma vid remissdebatten. De frisinnade säga
sig vilja förbättra folkpensioneringen och hjälpa det fattiga folket
vid jordbruket. De frisinnade äro inställda på nedrustning. O. s. v.
Vi ha skisserat ett program i dessa och andra frågor som vi anse
att vänstern gemensamt kan och bör genomföra. Är det icke
naturligt med en undersökning om hur långt man kan enas och om detta
räcker till en parlamentarisk plattform för regeringen? Men i stället
för att ta initiativ till en sådan undersökning av möjligheterna att
skaffa sin regering en fast grund, uppbjuder statsministern hela
sin förmåga för att bevisa — att hans regering aldrig kan få ett
ordentligt underlag. Det är att förstå och hävda parlamentariska
principer på frisinnat manér!
Under riksdagsdebatten försökte statsministern få litet luft genom
att slunga fram frågan: varför göra icke höger och
socialdemokrater koalition? Det är artigast att icke karakterisera den sortens
retorik. Visserligen borde samhälleliga omsorger, av den art vi förorda,
icke vara främmande för en god konservatism, men med hänsyn till
den svenska högerns faktiska ställning är ett positivt samarbete
mellan den och oss av annat än tillfällig art uteslutet. Men det kan
naturligtvis bli fråga om ett samarbete för att göra slut på
vågmästarens missbruk av sin ställning. Omöjligt är det inte att ordna det
så, att det blir vågmästaren som får välja, att det lilla partiet blir
hänvisat till att till sist bestämma sig för någotdera av de stora
partiernas förslag. Införandet av dagordningsinstitutet skulle också
kunna bli ett medel att framtvinga sundare parlamentariska
förhållanden.
Vågmästeriet möjliggöres i stor utsträckning av motsättningarna
mellan de större partierna, deras rädsla för att giva varandra en
chance, deras lust att tillfoga huvudmotståndaren en motgång eller
beröva honom en vinst. En modifikation kan i parlamentarismens
intresse bli nödvändig och våra erfarenheter ha redan gjort att vi icke
utan vidare avvisa tanken härpå. En högerregering förskräcker oss
icke som förr; det har visat sig att den kan hållas ganska bra i
schack. En socialdemokratisk regering fyller heller icke numera
högermannen med fasa. Utöver erkännandet av detta fordras icke just
mera än den hänsyn, som hör till god parlamentarisk ordning, för
att göra slut på det nuvarande tillståndet. Det kan rentav gå dithän
att de stora partierna ställas inför ett måste. Folk har anspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
