Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Àgrarrevohitlonen i Ëyssland 161
jordbrukets dåliga tillstånd. Ryska jordbruksstatistiker ha rent av
uträknat en viss periodicitet för dåliga skördeår, och man kan för
närvarande höra uttryck av en viss förvåning i ryska
jordbrukskretsar över att den senaste skörden blev god, trots alla statistiska
olycksprofetior.
Liksom i Sverge är det en stor skillnad på jordens avkastning
i olika delar av det väldiga landet. Ur professor A. W. Tschajanoffs
bok har jag hämtat två intressanta kartor, av vilka den förra ger
en bild av det europeiska Rysslands överskotts- och
underskottsområden beträffande spannmål åren 1907—1910. Den mörkaste
rut-ningen betecknar överskott av 11,7—32,8 pud (à 16,4 kg.) per
invånare; den svagare rutningen betecknar överskott av 0,1—10,2 pud
och snedstreckningen underskott av 4—14, i pud per invånare. De
vita områdena äro självförsörjande, i det att skörden plägar täcka
behovet, eller oviktiga, såsom de nordligaste, nästan obebodda
ishavsområdena. Läsaren torde lätt för orientering kunna jämföra kartan
med en vanlig Rysslandskarta. En inrikes fördelning av skörden
med därav föranledda betydande järnvägstransporter är nödvändig
för folknäringen. Man kan förstå, att missväxt i de bästa
överskottsområdena innebär en verklig riksolycka.
Spannmålsodling och boskapsskötsel komplettera varandra, såsom
synes vid en jämförelse med den andra kartan, över boskapsskötselns
andel av jordbrukets totalavkastning. Den mörka rutningen avser
områden med mer än 70 procent, streckningen områden med 50—70,
prickarna områden med 40—50 procent och vita områden med
mindre än 40 procent.
Man kan konstatera många olika orsaker till jordens dåliga
avkastning. Agrarförhållandena ha ej varit av den art, att de främjat
intensifiering av jordbruket eller ens kraftigare personliga initiativ
till dess rationalisering. Livegenskapen upphävdes först år 1861 och
det är ej mera än 150 år sedan livegna bönder lära ha sålts på
offentlig auktion åtminstone i det nuvarande Lettland, som då tillhörde
Ryssland. Till Sverges beröm kan erinras om att livegenskapen
aldrig funnits hos oss, utan att vi sedan äldsta tid haft ett fritt
bondestånd. Då de ryska bönderna blevo personligen fria,
tilldelades till dem viss jord, vilken togs från godsen. Staten lämnade
godsägarna ersättning, vilken skulle småningom återbetalas av
bönderna; till år 1907, då återstoden av statens fordringar efterskänktes,
hade bönderna erlagt ungefär 1,5 miljard rubel. Under
livegenskapen arbetade bönderna åt godsherren, men denne hade ansvar för
deras försörjning. Nu blevo bönderna själva ansvariga även för
jordlösen och skatter, och då jordtilldelningen per familj var liten
och oavbrutet minskades på grund av den starka folkökningen, måste
de allt fortfarande arbeta åt godsherren, ehuru på ändrade villkor.
År 1905 beräknades den odlade jorden i europeiska Ryssland till 280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
