Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AgfåYfevolutionen % Ryssland 17$
går att behandla den stora bondebefolkningen som själlösa
småkug-gar i ett väldigt statsmaskineri. Några synpunkter vid frågans
bedömande må i övrigt angivas.
Till utgångspunkt tager jag ett uttalande av den redan citerade
sov jet författaren Mmralov om de krav, som det ryska samhället med
fog kan ställa på jordbruket (Agrarprobleme 1929 nr 2, sid. 251).
I första rummet nämner han helt naturligt tillfredsställandet av
befolkningens livsmedelsbehov, därnäst erforderliga leveranser till
industrin (bomull, ull, sockerbetor, oljefrön ete.) och slutligen ett
överskott för export. Med kännedom om den ryska jordens till
viss del betydande bördighet, ligger intet överdrivet i dessa krav.
Man kan ej heller invända något emot författarens slutsats, att det
ryska småbruket med dess jordsplittring och ålderdomliga
bruknings-sätt och redskap icke kan fylla kraven. Härutinnan hade Stolypin
samma uppfattning som våra dagars bolsjeviker. Men den förres
botemedel var av helt annan art än de senares. Stolypin sökte
förhjälpa de dugligare bönderna till en förbättrad ställning och större
jordinnehav för att på den vägen komma fram till en modern
brukning av jorden och ökade skördar. Stalin undertrycker i stället de
dugligare bönderna, söker skapa en osjälvständig massa av
fattig-och mellanbönder under statliga och kommunala myndigheters
kontroll och ledning och med smågårdarnas hopslagning till väldiga
bruk-mngskomplex. Emot Stolypins program har invänts, att det
gynnade de burgnare bönderna på bekostnad av fattigbönderna, vilka
delvis skulle förlora sin utkomst. Precis detsamma kan emellertid
sägas om St ålins program, i det att dess centrala del är
användning i största möjliga omfattning av maskiner, vilket med
nödvändighet leder till stark besparing av mänsklig arbetskraft. De sociala
konsekvenserna bliva till viss del desamma, och i båda fallen har
man redan utpekat ett åtminstone tillfälligt (botemedel: uppodling av
nya jordområden och en folkflyttning till dem.
Trots den allmänna oredan på landsbygden under förra vintern
med den brådstörtade kollektiviseringen och massutträdet efteråt ur
kollektiverna har den till 1930 års skörd besådda arealen varit större
än året förut och skörderesultatet bättre. Man får häri se ett
märkligt vittnesbörd om sovjetmaktens och kommunistpartiets oerhörda
styrka. Ända fram till de minsta byarna i norra Rysslands eller
Sibiriens ödemarker gå partiapparatens och GPU:s trådar, och när
Stalin och hans förtrogna rycka i dem, åtlydas de utdistribuerade
befallningarna. Att oroligheter här och var utbryta har än så
länge ingen betydelse; de överdrivas i den utländska pressen, och,
som jag redan omnämnt, förekommo sådana årligen i det tsaristiska
Ryssland. Man måste beundra den viljekraft, som är koncentrerad
i sovjetstatens ledning, även om man ej känner sig övertygad om
systemets inneboende livskraft. Det är för utvecklingen farligt att
beröva individerna deras ekonomiska ansvar och helt kasta det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
