Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Karl Hildebrand
såsom tecken till fullständig reträtt» Då de blevo bekanta på deri
ryska landsbygden, strömmade bönderna ut ur kollektiverna nästan
lika hastigt som de nyss strömmat in. Den 3 april räknade man
blott med 40 procent kollektiviserade bondehushåll och den 20 april
med 30 procent. De utträdandes ställning var emellertid mycket
vansklig. D*e återfingo ej alltid sin förra jord, utan kunde anvisas
sådan långt i utkanten av den en gång kollektiviserade arealen, och
det blev ofta trassel med deras husdjur. Stalin måste ånyo taga
till ordet, i Isvestija den 3 april, och framhöll till en början det
stora fel, som tidigare begåtts, då man behandlat mellanbönder som
kulaker och ej bedrivit kollektiviseringen på frivillighetens grund.
Han räknade med att procenttalet bondehushåll inom kollektiverna
gått ned från beräknade 60 till 40 procent, varmed man i alla
händelser borde vara nöjd. Mot kulakerna predikade han fortfarande
krig och det var blott kollektiviseringstempot, ej själva
kollektiviseringen, som skulle ändras.
Nu visste man tydligen på landsbygden ej vad som skulle göras,
och utträdet ur kollektiverna fortsatte. Den 1 oktober 1930
anslogs procenten kollektivhushåll blott till 21,5 procent, vilken siffra
emellertid till den 1 december växte till 24,i procent (Inter. Korr.
1930 nr 107 och 111—112). Vid årets slut var det sålunda i runt
tal en fjärdedel av bondehushållen, som inträtt och kvarstannat i
kollektiverna. I en den 10 januari 1931 daterad resolution med
kontrollsiffror för den ryska sovjetrepubliken för år 1931 uttalas, att
kollektiviseringen bör under innevarande år ökas från %. till Ja av
bondehushållen, dock till 80 procent i de bästa jordbruksdistrikten.
(Sovjetwirtschaft und Aussenhandel 1931 nr 2, sid. 16 ff.) Arbetet
är efter bakslaget under förra året i full gång igen och förföljelsen
av kulakerna pågår lika skoningslöst som någonsin. Även
sovjetgodsen skola ökas, liksom antalet maskin- och traktorstationer.
Ofantliga penningbelopp erfordras för det uppgjorda programmets
genomförande; inom den ryska sovjetrepubliken räknar man med
direkta utgifter för sovjetgodsen, kollektiverna och
jordbrukskoope-rativerna å 3,8 miljarder rubel under enbart år 1931.
Agrarrevolutionens ångvält går sålunda fortfarande fram över den
ryska landsbygden, krossande de individuella bondejordbruken. Man
räknar med fullständig seger för kollektiviseringen inom ett par år.
Att i nuvarande stund fälla något slutgiltigt omdöme om den ryska
agrarrevolutionen, är icke möjligt. En motsvarande omvälvning vore
otänkbar i västeuropeiska länder, där bönderna ha en så fast rotad
uppfattning av sin ställning inom samhället, att de ej kunna tänkas
nedsjunka till det allmännas ofria lantarbetare. Förhållandena ligga
delvis annorlunda till i Ryssland, men frågan är, om det ens där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
