Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Litteratur - Serge de Chessin: Mörkret från öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Ser ge de Chessin; Mörkret från öster. 250 sid. Bonniers förlag. Kr.
6:50.
Förf:s namn tyder på att han skulle vara en fransk adelsman. I själva
verket påstås det, att han är en vinddriven rysk jude med ett helt annat
namn. Det behöver ju i och för sig inte vara något nedsättande,
tvärtom bör det ju ge honom ännu större möjligheter att sakkunnigt kunna
skildra de ryska förhållandena.
Man kan emellertid ha rätt att ställa sig mer än tveksam gentemot
sanningshalten hos en hel del av de lämnade uppgifterna, och med full rätt
kan man på många ställen undra vad det egentligen är, som så upprört
förf., då det han återger inte i någon nämnvärd grad skiljer sig från vad
man i många andra länder kan bli varse. Någon opartisk skildring är
det i varje fall icke. Det finns väl inte något faktum framdraget på något
ställe i boken, som skulle kunna tänkas tala till förmån för sovjetregimen,
medan det däremot sida upp och sida ned refereras viktiga saker och
struntsaker om vartannat, som kunna vara ägnade att ställa átt
bolsjevikiska systemet i så dyster och dålig dager som möjligt.
Visst kunde det vara bättre i Ryssland än det är, och visst ha
bolsjevikerna begått många misstag, och visst följa de en metod, som vi andra
inte kunna gilla, men det är knappast tillräcklig anledning att så
ned-svärta allt vad de företa sig, som sker i Mörkret från öster. Nu kan det
häremot invändas, att det inte är några uppdiktade historier, utan att det
allra mesta tagits ur sovjets officiella tidningar Pravda och Isvestia och
andra. Det är väl antagligen riktigt, men som bekant brukar man i
den sovjetryska pressen ta upp sådana ting, som man anser böra undergå
förändring, och många gånger äro anmärkningarna nog så kraftiga.
Trots allt tvång och pressens bundenhet, så kan det inte förnekas, att en
lojal kritik som strävar mot det fastslagna målet, är tillåten.
Redan anslaget lär läsaren vad som komma skall. Förf. ger sig
nämligen omedelbart in på grundvalarna, och det talas om Hegels och Marx’,
det ryska vansinnets andliga fäder, giftiga sådd, ett metafysiskt gift,
som vagnslastvis importerats från Tyskland, en omständighet, som
antagligen för en förf. med franskt namn gör det så mycket
vederstyggligare. Och vilken verkan en dylik sådd skall få, då den
omhänder-tages av de folkskolebildade med deras »föraktfulla omedgörlighet,
övermodiga självsäkerhet, skenheliga påståelighet och organiska oförmåga»,
behövs det ju ingen större fattningsgåva för att föreställa sig.
Lenin, ledaren, har naturligtvis främst sin stora skuld till de
kommunistiska ogärningarna, och han mätes också skäppan full. Hans liv i
spartansk enkelhet även då han ganska enväldigt styrde Rysslands
mÜ-joner, hans torvtiga rum, hans slitna rock, hans enkla mat blir för denna1
upphöjda ande endast sadism. En så pass enkel sak, som man ju skulle
kunna tro vara tillåten världen över, som att använda landets fana och
dess färger vid ett festligt tillfälle eller att sjunga den sång, som man
betraktar som en slags fosterlandssång, det blir för förf. att vifta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
