Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Händelser och spörsmål - Casti Connubii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Händelser och spörsmål
vara sådan, att det föreligger fara för hennes liv, så kan Gud allena,
den allgode och barmhärtige, belöna henne för att hon fyller den
uppgift, som naturen givit henne. Inga medel få således komma till
användning för att förhindra befruktning utom det, och det säges uttryckligen*
att samlaget äger rum vid sådan tid, att nytt liv icke skapas. Det är icke
synd, att på så sätt reglera barnantalet.
Man kan invända mot detta, att det överstiger många människors
förmåga, men kyrkan har som svar att Gud begär icke det omöjliga utan
lär mänskorna att göra vad de äro i stånd till och att i fråga om det,
som de icke äro i stånd till, be Honom om hjälp.
Det är en ganska naturlig följd att om alla preventiva medel äro
förbjudna så måste också en efterföljande åtgärd sådan som
fosterfördrivning med nödvändighet fördömas. Det finns ju nämligen somliga,
som vill göra detta beroende av föräldrarnas vilja eller av medicinska,
sociala eller rashygieniska »indikationer». Man begär statens hjälp, man
begär att fosterfördrivningen skall legaliseras. Men det är, det ock, ett
allvarligt brott, och hur mycket kyrkan än må beklaga den moder, vars
hälsa och liv sväva i uppenbar fara vid fyllandet av barnafödandets
uppgift, så ställer den dock frågan, att hur skulle det väl någonsin kunna
finnas ett skäl för att på något sätt ursäkta ett di:r>ekt mord av ert
oskyldig. Det är nämligen mord. Det strider mot budet Du skall icke
dräpa, och inte ens samhället har rätt att förstöra ett liv. Man invänder
ju gärna omedelbart, att samhället dock tar liv, då dödsstraff tillämpas,
eller i ofantligt stor skala vid ett krig. Men det är inte samma fall. Då
dödsstraff ådömes, så gäller det en skyldig, men vid fosterfördrivning en
oskyldig, och i ett krig är det försvar mot en överfallande och vem kan
väl kalla ett oskyldigt barn för en överfallande. Alla krig äro
uppenbarligen försvarskrig.
Att vilja hjälpa en moder i nöd är endast missriktad barmhärtighet.
I konsekvens härmed fördömes sterilisering. Ty det är att förbjuda
dem, som av naturen äro i stånd att ingå äktenskap, från att fylla denna
sin naturliga funktion. De som tala för sterilisering glömma, att familjen
är heligare än staten, och att mänskorna icke födas för denna världen
och det timliga utan för himlen och evigheten.
Klarare och skarpare kan icke inställningen vara. Mänskorna få inte
med sin klåfingrighet ingripa i de sexuella problemen. De ha endast
att följa driften och låta naturen råda och ta följderna som de komma.
Handlar man annorlunda är det synd mot kyrkan och mot Gud. Det
finns en förunderlig överensstämmelse mellan påvens och Mussolinis
program om än Mussolini propagerar stegrad nativitet ur statens
synpunkt och påven predikar med ansiktet vänt mot himlen. Det är måhända
inte utan anledning som i slutet på encyklikan en hänvisning göres till
Lateranfördraget mellan Vatikanen och den italienska staten.
Men encyklikan spänner över ännu mera. Den behandlar de blandade
äktenskapen alltså äktenskap mellan en katolik och en icke-katolik och
fördömer dem. Det kan leda till evig fördömelse. Den talar om
kvinnans uppgift och ser med oblida ögon att hon ägnar sig åt förvärvs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
