Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Händelser och spörsmål - Finlands presidentval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Händelser och spörsmål
med hänsyn till de godkända valsedlarna, ty då få röster ej tilldelas
någon annan än de två, som i andra omröstningen erhållit högsta roste*
talet.
Den första omröstningen blir väl i regel en mönstring av elektorerna.
Så skedde åtminstone i år. Den socialdemokratiska kandidaten Väinö
Tanner erhöll nämligen 90 röster, högerns, statsminister Svinhufvud, 88
röster, agrarernas, riksdagens talman Kallio, 64 och framstegspartiets,
förre presidenten Ståhlberg, 58 röster. Svenskarna hade ingen egen
kandidat, och deras röster uppdelades därför från början på Svinhufvud och
Ståhlberg, vilket var vad man hade väntat. Däremot var det ägnat att en
smula förvåna att en del av agrarernas elektorer redan från början
röstade på Svinhufvud.
I andra omröstningen gällde det nu att förskaffa kandidaterna
tillräckligt antal röster för att föra dem fram till den tredje och sista
voteringen. De socialdemokratiska elektorerna röstade nu samtliga med
Ståhlberg, då Tanner icke hade någon utsikt att samla röster utanför
partiets egna led och således aldrig kunde tänkas bli vald. Dessutom
erhöll Ståhlberg givetvis sina egna elektorsröster samt från dem av
svenskarna, som redan i första voteringen röstat på honom, varjämte
ytterligare en svensk nu kom till. Sammanlagt blev därför Ståhlbergs
röstetal 149. Kallio erhöll nu endast 53 röster. Ytterligare 11 av
agrarelektorerna hade således nu övergått till Svinhufvud. Det var I
denna omröstning möjligt för socialdemokraterna att slå ut Svinhufvud, i
fall de hade fördelat sina röster på Ståhlberg och Kjallto. I så fall
skulle antagligen svenskarna i sista voteringen antingen i större
utsträckning ha röstat på Ståhlberg eller också ha lagt ned sina röster. Social*
demokraterna valde emellertid att låta slutstriden stå mellan
lappokandidaten och Ståhlberg. Deras främsta strävan gick uppenbarligen icke
ut på att hindra Svinhufvud att vara med i slutkonkurrensen. Deras
närmaste syfte torde ha varit att om så skulle påfordras, söka hindra
den förutvarande presidenten Relander, vilken emellertid enligt vad
som sedermera blivit bekant, redan på förhand hade undanbett sig
kandidatur, vilket man dock vid valtillfället icke hade kännedom om.
Det blev alltså Svinhufvud och Stålberg, som kommo att stå mot
varandra i den slutliga voteringen. Man kunde icke på förhand förutse
vem av dem, som skulle avgå med segern, men i allmänhet lutade man
åt det antagandet, att det skulle bli Ståhlberg eftersom han ju endast
behövde ytterligare två röster och ett par av agrarernas elektorer hade
låtit förstå, att de i valet mellan Lappos kandidat och Ståhlberg skulle
rösta på Ståhlberg. Innan den slutliga omröstningen företogs begärde
emellertid agrarerna ett uppehåll i valförrättningen, och när denna ånyo
fortsattes, visade det sig, att hela agrarpartiet hade bestämt sig för
Svinhufvud. Icke heller kom någon ytterligare röst från svenskt håll
att tillfalla Ståhlberg, varför hans röstetal stannade på det förutvarande
149, medan Svinhufvuds steg till 151. Svinhufvud blev alltså vald.
Bakom den nyvalde presidenten stodo alltså samtliga Lappos
elektorer, samtliga agrarelektorer samt dessutom 18 av svenskarna. På Ståhl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
