Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Nils Beyer: Borgerlig och socialistisk litteraturkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORGERLIG OCH SOCIALISTISK
LITTERATURKRITIK
uiv NILS BEYER.
En socialistisk uppfattning av konsten kan vara mer eller mindre
"krass". Dels kan man efterlysa konstnärens eventuella ekonomiska
och därav ideologiska beroende av uppdragsgivare, mecenater, förlag
och publik. Dels kan man nöja sig med att undersöka, i vad mån
konstverket återspeglar samhällets byggnad, människotyper och
åskådningar, och vilken social tendens det själv propagerar. D(en senare
synpunkten inrymmes i viss mån i den förra, men denna är i sin
helhet otillämplig på konstnärer, som vägra eller inte behöva arbeta för
brödet. Vilken synpunkt man anlägger, den ekonomiska eller
"politiska", tillkommer sedan vid all kritik den subjektiva estetiska
värderingen.
"Friheten" i den fria konkurrensens samhälle är i första hand en
ekonomisk fråga. Vem betalar konsten? Konstnärerna äro tyvärr
inte blott själar, utan även kroppar. Ur en synpunkt befinner sig
konstnären i samma situation som en vanlig producent, vilken önskar
sina varor sålda.
Men frihetsgraden växlar med olika konstarter. För bildande
konstnärer — arkitekter, skulptörer, målare — är den konstnärliga friheten
på grund av själva materialets dyrbarhet och omöjligheten att
mångfaldiga konstverken i regel snävare än för diktare. (Om musiken kan
jag inte yttra mig.) Arkitekter och bildhuggare äro i stor
utsträckning beroende av det allmänna. Arbeta de inte i enlighet med den
härskande smaken, få de inga beställningar, och för dem är det
bråttom, de kunna inte som diktarna lägga på hög för framtiden.
Ett aktuellt exempel i Stockholm är de funktionalistiska arkitekternas
missgynnade ställning på grund av stadens konservatism i denna
konstnärligt-sociala fråga. Målarnas kundkrets tillhör nästan helt
och hållet den ekonomiskt bäst situerade samhällsklassen, som inte
beräknas sentera några till äventyrs revolutionära motiv. Resultatet
blir en "idyllisk" konst, avpassad efter de burgna hemmen och de
smärre privatgallerierna. Exempel skulle kunna anföras i massor från
det nutida svenska måleriet, inte minst Falangen. Konstnärer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
