Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 259
SOCIALDEMOKRATERNA rikta in sin kritik mot samma
punkter som i fjol. Ett verkligt statens spannmålsmonopol
skrämmer dem inte. -De kunna erinra om att denna monopollinje
upptagits på en hel irad socialdemokratiska partiers program, och att
den socialistiska arbetarinternationalens exekutivkommitté i sina
nyligen utsända resolutioner just förordat statliga spannmålsmonopol
såsom ett av hjälpmedlen under jordbrukskrisen. Men ingen har
väl föreställt sig, att bara ordet monopol eller formen monopol har
någon mystisk kraft att övervinna ekonomiska svårigheter. Allt
beror på hur monopolet användes och om förhållandena verkligen
medge dess användning. Det har inte fallit någon socialdemokrat
in att säga till en grupp producenter: Fortsätt bära att tillverka
er vara i så stor mängd som ni finner lämpligt. Staten skall sörja
for att den blir såld och såld till ett pris som ni finner lönande.
Men detta är fortfaralnde vad regeringen föreslår trots att den i
propositionen meddelar siffrorna för veteodlingens ökning sedan 1927.
Det året var Vetearealen 227,000 hektar. År 1931 beräknas den till
274,000 har, d. v. s. en ökning av 20 proc. Vårvetet har ökats
från 32,000 till 60,000 har, d. v. s. nästan fördubblats. Allt detta
medan förråden av vete i världen fortsätta att stiga och Förenta
Staternas Farmboard inte längre vågar fortsätta med
lagringspolitiken. En produktionsbegränsning måste ske. Det förnekas av
ingen. Men vern skall börja? Varför just jag, fråga alla. Den
liberala ekonomiläran har sitt svar till hands: den som har svagast
rygg och alltså inte kan härda ut i konkurrensen. Det är den ena
vägen. Vilja folken inte finna sig* i detta frikonkurrensens tyranni,
måste de medvetet organisera begränsningen. Innan odlarna erkänna
denna sanning, komma försöken med inmalning, statsuppköp och
monopol endast att leda till nya missräkningar.
DE GÄLLANDE MINIMIPRISERNA ha framskapat en ökad
veteodling, därom kan intet tvivel råda. Hur mycket ha de
fördyrat brödet för konsumenterna? Denna sista fråga är tyvärr inte
lätt att besvara. Då det talas om fördyring, får man naturligtvis
komma ihåg, att det inte varit fråga om någon stegring av föirut
gällande priser. Hela aktionen har ju åsyftat att hejda ett
prisfall. Vetemjölet är sålunda något billigare nu än det var i
början av år 1930. Bagerimjöl uppges under år 1930 ha fallit
från omkring 33 kr. till 30 kr., detaljpriset från 43 öre till 40. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
