Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 In- och utrikes
världsmarknadspriset plus tullen. Inmalningen skulle trygga åt
spann-målsodlarna avsättning av deras skörd till ett sådant pris, att den
gällande tullsatsen på 3,7o utnyttjades. Längre ville de frisinnade
vid den tidpunkten icke gå av hänsyn till konsumenternas intresse,
och därför avvisades bonde förbundets förslag om fasta
mmimipri-ser. Nu är det visserligen sant, att ännu i maj 1930 var La
Platavete, förtullat, uppe i ett pris av närmare 20 kr., medan det i
början av 1931 sjunkit till under 13 kr., och detta våldsamma
prisfall kan ju sägas ha rubbat de förut sättningar, under vilka
diskussionen fördes vid riksdagen 1930. Men ingen kunde ju vara blind
för möjligheten av ett ytterligare prisfall på vete. Rågen hade
redan praktiskt taget kommit ner till ett bottenläge av, förtullad,
något över 11 kr. Om de frisinnade redan då varit på det klara med
att fasta minimipriser måste tillgripas vid mycket låga
världsmarknadspriser, hade den naturliga utvägen varit att godtaga den av
bondeförbundet framförda principen men sänka de föreslagna
mi-nimiprisema ner till den gräns, under vilken man icke ansåg1 det
rimligt att låta de svenska spannmålspriserna falla. Nu blevo de
svenska priserna fastställda före det starka fallet på
världsmarknaden hösten 1930, och resultatet har blivit en klyfta mellan den
importerade och den inhemska spannmålen, som säkerligen berett
regeringen själv de allvarligaste bekymmer och som det blir den
fortsatta prisregleringens uppgift att åtminstone i någon mån utfylla.
IMPORTMONOPOL är formen för den nya regleringen. Ett
antal storkvarnar få ensamrätten att införa spannmål och förbinda
sig i gengäld att vid slutet av sommaren 1931 och vid slutet av
sommaren 1932 uppköpa all salubjuden svensk brödspannmål till
fastställda pris. Då inmalningsförordningen vidmakthålles, räknar
man med att de för juni och juli 1932 bestämda priserna skola
påverka prisbildningen under hela den föregående tiden, så att inga
minimipriser skola behöva fastställas för de tio första månaderna
av konsumtionsåret. Den frisinnade regeringen tar alltså ett
ytterligare steg på den väg som leder bort från den fria handeln och
den fria konkurrensen. Högern och bonde förbundet komma att ge
förslaget sitt stöd under livligt bedyrande av sin ovilja mot allt detta
statsingripande, medan socialdemokraterna rösta emot och få
rikliga tillfällen att klargöra både för sig själva och för andra, var
de anse gränsen går mellan tillrådlig och icke tillrådlig
socialisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
