Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Rickard Lindström: Socialdemokratin och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdeniohr-atin och försvaret 269
sion genom att med vårt exempel visa andra vägen." ’Så länge alla
vänta på alla sker intet", sade Arthur Engberg i 1929 års stora
försvarsdebatt i andra kammaren. Någon måste börja. Men under
en samtidigt pågående debatt i första kammaren frågade Rickard
Sandler: "Vad har nedrustningen 1925 betytt som motor i det
allmänna nedrustningsarbetet ?." Svaret blev: "Jag har inte märkt,
att någon annan stat i anledning därav minskat sina rustningar."
Engberg gav uttryck åt en förhoppning, Sandler pekade på en realitet.
Det är vadkert med förhoppningar, men en framgångsrik politik kan
endast byggas på realiteter.
Vad bry sig italienare, rumäner, fransmän, tjeckoslovaker,
jugoslaver och ryssar om våra exempel i detta avseende? Säkerligen icke
någonting alls. Vad har det mäktiga Tysklands tvångsavrustning,
genomförd jämnsides med Österrikes, Ungerns och Bulgariens,
betytt för minskningen av de omkringliggande makternas rustningar?
Hittills icke ett jota. Närmast kan man tala om en upprustning runt
omkring de tvångsavrustade staterna. Visar detta att den icke
ömsesidigt garanterade avrostningen verkligen tar bort riskabel
mili-tarism? Uppenbarligen icke. Tysklands tvångsavrustning*, vilken
som det så vackert hette skulle bli inledning till all världens
avrostning, har icke haft denna verkan. Vad tror man då, att några
småstaters exempel skulle ha för verkan!
Det är sålunda ganska klart, att en isolerad svensk avrostning
icke skulle <ha någon verklig betydelse varken för världens
avmilita-risering i stort eller såsom exempel betraktad. Såsom ett positivt
bidrag till upprättandet av en definitiv världsfred betraktad skulle
med absolut säkerhet en så beskaffad handling vara det minsta,
Sverge kunde göra. Att vännerna av en isolerad avrostning i alla
fall så oresonligt hänga fast vid sin ståndpunkt torde bero på att
de bygga på en fiktion. Och den fiktionen är, att en stats innehav
av en användbar försvarsmakt under alla omständigheter betyder
att risk för krig föreligger. Detta är ungefär lika klyftigt, som
att antaga att risk för mord absolut föreligger, om en med
vanligt förnuft utrustad människa råkar innehava en revolver. Det
är naturligtvis på användningen av vapnen det kommer an. En
be-hjartad och klok man med en revolver kan — det låter sig mycket
väl tankas — utan ringaste blodsutgjutelse avvärja ett mord på sig
själv eller en medmänniska. Då är revolvern en garanti mot
blodsutgjutelse. Detsamma gäller ett lands försvarsapparat. Den kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
