Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Litteratur - Wilhelm Grotkopp: Europa utan tullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Wilhelm Grotkopp: Europa utan tullar. 172 sid. K. F. Kr. 3:-—.
En tysk nationalekonom har en gång sagt, att produktiviteten av
folkhushållets arbete och därmed även nationernas rikedom växer i kvadrat till
marknadernas storlek. Det är ingen sanning, som är allmänt erkänd,
åtminstone inte i fall man får döma efter alla de försök, som gjorts och
göras att minska marknadens omfång. Det förefaller snarare som man
trodde, att ju mindre handel, som förekommer, dess bättre skulle
människorna få det. Man lägger på tull efter tull för att i görligaste mån
förhindra en varuinförsel. Men förhindrar man införseln, så stoppar man
också utförseln, därom kan näppeligen något tvivel råda. Det
internationella varuutbytet måste nämligen vara, vad ordet säger, ett utbyte av
varor. Lika litet som man i längden kan hålla på med att införa varor*
utan att till betalning för dem exportera andra, lika litet kunna länderna
endast exportera.
Det är Grotkopp, som i sin bok citerar den tyske nationalekonomen,
men boken är dock inte i egentlig mening något ekonomiskt vetenskapligt
arbete, utan en redogörelse för de åtgärder, som i praktiken vidtagits på
tullpolitikens område, alltså en redogörelse för det rådande tullsystemet
och för de åtgärder man försökt för att komma fram till en minskning
eller ttt avskaffande av tullarna. Om man betänker vilken betydelse
den fria handeln och det fria varuutbytet har, är det en beklämmande
bild av politikernas trångsyn, som ges. Varje land, det må vara än så
litet, strävar efter att inom sina gränser producera så många slags varor
som möjligt, att göra sig självförsörjande utan hänsyn till
förutsättningarna för en dylik självförsörjning. Det har lett till mycken ekonomisk
oro inom näringslivet. Det har lett till kriser av lokal och nationell
karaktär, och det torde väl kunna sägas, att den världsomspännande aktuella
krisen också den till stor del bottnar i de olidliga förhållanden, som
skapats för handeln. Produktionen blir i längden starkt lidande av alla
dessa artificiella hinder, som läggas i handelns väg.
På många håll har man också kommit under fund med detta. Man
har gjort försök att komma ut ur tvångströjan, men övertygelsen är ännu
stark, att om man genom andras tullar försättes i en försämrad
ställning, så kan man, om inte göra det bättre för sig själv, så åtminstone
hämnas genom att själv lägga på tullar. Alla försök till en nedskärning
av tullskyddet ha därför hittills strandat trots de konferenser, som på
senare åren hållits. Det är förklarligt, om många därför gripas av
modlöshet, när de se hela det berg av de obotfärdigas förhinder, som reses
i deras väg, som önska komma fram till gynnsammare
avsättningsförhållanden och därmed produktionsvillkor.
Förf. är inte pessimist. Han tror, att det finns framkomliga vägar,
och att det i alla händelser bör göras allvarliga försök att skapa en
europeisk tullunion, där han anser, att Tyskland och Frankrike böra gå i
spetsen och de näraliggande mera frihandelsvänliga staterna sedan böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
