Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Händelser och spörsmål - Den holländska partikongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 307
och kräver av de partimedlemmar, som lämnat sin medverkan i berörda
avseende, en öppen förklaring, att de skola draga sig tillbaka från den
kombination med de nämnda politiska partierna, varpå de inlåtit sig;
fastslår att det inträffade tydligt ådagalagt att gruppen omkring »De
Socialist» uppträtt på ett sätt, som står i strid med
Nijmegen-resolu-tionen av 1929, samt
uppdrager åt partistyrelsen att handhava verkställandet av detta
beslut och i händelse av överträdelse omedelbart vidtaga de åtgärder,
som med hänsyn till partiets enhet och kampduglighet äro nödvändiga.
Vänsterns ledare, redaktören för »De Socialist» P. J. Schmidt samt
Transportarbetarinternationalens generalsekreterare Edo Fimmen, gjorde
å sin sida gällande att någon organiserad opposition inom partiet icke
förefunnes men klagade över majoritetens önskan att förkväva den fria
yttranderätten inom partiet även i teoretiska socialistiska tvistefrågor.
Rörande anslutningen till det i Oslo och London publicerade
internationella manifestet uttalade sig de båda oppositionstalarna med en viss
dunkelhet. Före kongressen hade de förklarat att denna anslutning
var »ett missförstånd», vilket under debatten av Schmidt förtydligades
därhän att det var »ett missförstånd blott vad beträffar formen och
undertecknandet men icke offentliggörandet». Man får väl tolka detta
så att holländarna ansågo sig kunna godtaga de grundsatser, som
utvecklats i manifestet, men icke ville stå för det disciplinbrott, som dess
direkta undertecknande från deras sida skulle inneburit, utan i den delen
sköto skulden på I. L. P. eller Tranmæl.
J. W. Albardà, som senare under dagen förde ordet å
partimajoritetens vägnar, lämnade ett intressant bidrag till den internationellt
framträdande aktionens historik genom att citera ett föredrag, som Edo
Fimmen hållit i Oslo i april 1930, och som föranledde Albardà att
beteckna Fimmen som den andlige fadern till vänsteroppositionens
eskapad med Tranmæl. I detta tal återfanns alla grunddragen i I. L. P:s
och Tranmæls mars-manifest, talet om en arbetarsamling på
klasskampens grund, förbindelsen att icke samverka med borgerliga partier
o. s. v. Men Fimmens tal innehöll dessutom uttalanden, som äro
fullständigt oförenliga med lojaliteten mot den socialistiska Internatibnalen.
Han hade bl. a. skisserat programmet till en internationell samling, som
skulle omfatta »alla revolutionärer inom och utom de båda
Internatio-nalerna», och tillagt att en av de första angelägenheterna för denna
bildning bleve att skapa en internationell presstjänst, »så att man icke
blir beroende av den borgerliga och socialdemokratiska pressen». Det
är tydligt, utropade Albardà, att Fimmen i sin plan fullt medvetet
räknat med en samling, som skulle omfatta även kommunisterna.
Detta Albardàs avslöjande av Fimmens på sin tid i Sverge
uppmärksammade, men uppenbarligen icke förut i Holland kända
Oslotal, framkallade på kongressen en storm av förbittring och ledde till
att oppositionen så gott sig göra lät tog avstånd från Fimmen. En
talare från »De Socialist»-gruppen yttrade att gruppen icke kunde göras
ansvarig för vad Fimmen yttrat i Oslo, P. J; Schmidt nöjde sig med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
