Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Händelser och spörsmål - Den holländska partikongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Händelser och spörsmål
vaga orden att han hade den största respekt för det sätt, varpå
Fimmen inom partiet förfäktade sina åskådningar, och Fimmen själv
besvor kongressen att icke sitta till doms över oppositionen med
anledning av de uttalanden han själv hade gjort.
Vänsteroppositionens försvar var som man finner på samma gång
tvetydigt och ytterst svagt. De avsvärjelser, som faktiskt gjordes,
torde ha medverkat till att partistyrelsens resolution antogs med en
så relativt liten majoritet som 838 röster mot 493 medan 204 röster
nedlades. Det härskade bland kongressdeltagarna uppenbarligen en viss
tvekan inför resolutionens hotfulla ord om en eventuell uteslutning.
Till röstresultatet torde dessutom ha bidragit att vänsterflygeln på
förhand förberett valen till kongressen, vilka i Holland icke ske genom
allmän omröstning inom partiorganisationerna utan på
organisationernas möten, något som givetvis ger stora möjligheter för organiserade
grupper inom partiet att göra sig gällande. Att ett så stort antal röster
nedlades anses emellertid i en artikel i Rotterdam-tidningen
»Voor-warts» även ha berott på att partistyrelsens resolution icke på förhand
diskuterats inom organisationerna. Att kongressen ställde P. J. Schmidt
på ett annat plan som oppositionsledare än Fimmen, framgick senare
av att den förre, ehuru med lägsta röstetal, valdes som ombud till
Internationalens kongress i Wien instundande sommar medan Fimmen
hopplöst föll igenom. P. J. Schmidt räddade också sitt återval till
partistyrelsen ehuru med betydligt lägre röstetal än vid fjolårets kongress.
I och för sig måste det betraktas som tämligen egendomligt att en
så relativt stark vänsteropposition är till finnandes inom det holländ-<
ska partiet. Det friktionsämne, som sammanhänger med försvarsfrågan,
borde ju knappast föreligga inom ett parti, som ställt sig på den
ensidiga avrustningens grund. Också i detta spörsmål synas dock vissa
motsättningar vara till finnandes. Ehuru partiet på sin kongress 1928
antog en resolution om omedelbar nedrustning för Nederländernas
vidkommande, framträda vissa meningsskiljaktigheter med hänsyn till
partiets handlingssätt i händelse av en mobilisering.
Från partistyrelsen och majoriteten hävdas att partiet måste motsätta
sig varje mobilisering, som utgör en förberedelse till ett krig eller kan
framkalla krigsfara, men nödgas acceptera tanken på en gränsbevakning,
eller, så länge den nuvarande militärorganisationen består, dess
utnyttjande under folkets medverkan på ett sådant sätt att den kan handhavas
utan att en krigisk konflikt riskeras. De oppositionella elementen inom
partiet vilja icke acceptera denna möjlighet utan synas anse att det
civila motståndet är den enda form av försvar man överhuvud taget bör
räkna med. Albardàs ord i en parlamentsdebatt om den »tappra
ohörsamhet», med vilken en mobilisering bör mötas, har blivit vänsterns
lösensord. {
Därtill föreligger även en annan skiljaktighet. Medan minoriteten
gör gällande att partiets 1928 intagna och nu på Arnhem-kongressen
vidhållna ståndpunkt i militärfrågan kräver utarbetandet av noggranna
planer för partimedlemmarnas ställning i händelse av en mobilisering, svarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
