Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 ht- och utrikes
staten. Det är möjligt, att de till hela sitt belopp skulle ha gått till
finansiering av privata företag och alltså berett arbetstillfällen i
samma utsträckning, som då de ges ut av staten. Men särskilt under en
depression, då den enskilda företagsamheten hålles starkt tillbaka,
finnes all anledning att tro, att sparkapitalet inte till fullo utnyttjas av
enskilda, och att alltså även den del av skatten, som minskar de
enskilda sparmedlen, bidrar till att öka arbetstillfällenas antal. Men då
allt detta framhållits, återkommer naturligtvis frågan om det under
en depression är önskvärt att genom beskattningen minska vissa
inedborgares konsumtion. Den som tror att ökat sparande under alla
omständigheter måste vara nyttigt, behöver ju inte hysa någon
tveksamhet. Men om näringslivets svårigheter inte härflyta ur brist på
sparmedel, på kapital utan ur brist på företagsamhet och förtroende
till framtiden, synes det ligga närmast till hands även för staten att
ta i bruk tillgängligt kapital, d. v. s. låna upp medel för
igångsättande av de offentliga arbetena. Redan om det socialdemokratiska
förslaget med dess 20 miljoner till beredskapsarbeten hade segrat,
kunde det ha övervägts att täcka en del av utgiften med lånemedel.
De som räkna med en stark utvidgning av de offentliga arbetena
under depressionstider, torde inte kunna komma förbi en ingående
diskussion av frågan om finansieringen.
ALLTEFTERSOM DEPRESSIONEN FORTSÄTTER, rycker
också debatten om arbetslönerna i förgrunden. Man behöver inte
erinra om att lönesänkningar alltjämt betraktas som det stora
universalmedlet inom den borgerliga världen, åtminstone i Europa. Och
även i Förenta staterna, där man gick in i krisen med en tvtbredd
tro på de höga lönernas ekonomi och nyttan av att bevara
arbetarklassens köpkraft, börjar man vända blickarna tillbaka till det gamla och
som man tror beprövade medlet att återställa jämvikten mellan priser
och produktionskostnader. Vad som gör diskussionen så förvirrad
och försvårar en prövning av frågan, är inte minst att man är oenig
om den ekonomiska krisens karaktär. Äro de låga priserna övergående,
resultatet av en kris av gammal välkänd typ, varur vi så
småningom komma att arbeta oss upp till ungefär den gamla prisnivån?
Eller måste vi bereda oss på en anpassning till den prisnivå, som nu
representeras av råvaror och vissa jordbruksprodukter? För att sen
kanske fortsätta vägen utför ytterligare ? I en övergående kris är
lönesänkning ett mycket tvivelaktigt botemedel. Det finns åtskilligt som
talar för att just lönernas tröghet att gå ner hjälper till att hålla till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
