Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 325
verkningen av konsumtionsvaror i gkng, utgör ett stod för
marknaden som påskyndar återhämtningen. Övergången till en helt ny och
väsentligen lägre allmän prisnivå rullar upp andra problem. En sådan
övergång kan ske stadigt och jämnt, beroende på en fortskridande
förbättring av produktionen, varigenom varorna kunna framställas
billigare. Sker denna utveckling med en viss långsamhet, ger gångna
tiders erfarenhet vid handen, att penninglönerna kunna hålla sig
oförändrade, varigenom reallönerna stiga, utan att detta sätter den
ekonomiska mekanismen i de kapitalistiska samhällena ur funktion.
Även relativt våldsamma rubbningar i priserna, framkallade genom
en mycket snabbt försiggående produktionsökning, borde inte
överstiga det nuvarande samhällets förmåga att tillgodogöra sig utan att
ingrepp behövde ske i gällande penninglöner. Problemet får sin
värsta tillspetsning om prisfallet icke eller endast delvis beror på ökad
produktionsförmåga. ’Om det t. ex. skulle hänga samman med sådana
förändringar i värdemätarens, alltså guldets värde, som icke i sin
tur berodde på ökningen av produktionen. Men även i detta fall kan
det ju tänkas, att penningpolitiken i världen skulle kunna inriktas
på en stabilisering, och att vi alltså inte vore utlämnade åt krafter
omöjliga att på något sätt behärska. De senaste nyheterna från de
ledande centralbankernas värld låta i detta hänseende allt annat än
hoppfulla. Efter det besök som chefen för Englands bank gjorde i
New York, har bankens ekonomiske rådgivare, amerikanen Sprague,
låtit veta att centralbankerna i London, New York och Paris voro
eniga om att krisen inte kunde hävas genom penningpolitiska
åtgärder, alltså genom en utvidgning av krediten. Vad sätter han i stället ?
Jo, en anpassning av industrifabrikatens priser efter
jordbruksprodukternas prisnivå. Alltså en prisutveckling inom jordbruket, som
allmänt ansetts för abnorm, framkallad av en överproduktion som
inte ens till de orimligaste dumpingpriser kan finna avsättning, skulle
bli rättesnöret för anpassningen av industrivarornas priser och
industrins löner. Men alla näringslivets och staternas skulder skulle
bibehållas vid sin gamla nivå, alltså en överflyttning av inkomster från
de arbetande till de icke arbetande klasserna av oerhörda dimensioner.
Finnes ingen annan utväg för det kapitalistiska samhället än denna
nya deflation, vars slutpunkt ingen nu kan säga sig skönja, då har
man skäl att på nytt understryka den gamla satsen, att ingen
verksammare agitator för socialismen någonsin funnits än det
kapitalistiska systemet själv med dess obönhörligt återkommande kriser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
