Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Två rättsuppfattningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ RÄTTSUPPFATTNINGAR
EN DEL AV ÅDALSPROBLEMET.
Ådalsdebatterna i riksdag och press ha fått sin upprörda karaktär
inte bara av det fruktansvärda i själva händelserna. Den
lidelsefulla bitterhet, som präglat arbetarsidans angrepp, har också haft sin
grund i den hållning som omedelbart intogs såväl av regeringen och
de borgerliga riksdagspartierna som av deras språkrör i pressen.
Visserligen var det uppenbart, att bestörtningen var allmän och det
fanns ingen anledning att tvivla på uppriktigheten i de uttryck av
beklagande, som fälldes. Men varje kritik av den offentliga maktens
handhavande avvisades omedelbart — försåvitt det inte gällde
länsstyrelsens svaghet. Man fick intrycket att hela det borgerliga Sverge
kände en plikt starkare än alla andra att slå väkt kring "ordningens
upprätthållande" utan att ingå på resonemanger om proportionerna
mellan ändamålet och medlen. Åtgärder, som kunde ha förhindrat
blodsutgjutelsen och som från arbetarsidan framhävdes, blevo av
borgerlighetens representanter avvisade såsom omöjliga, olagliga och
stridande mot det borgerliga rättssamhällets väsen. Det skulle ha
fordrats en övermåttan välvillig tolkning av detta avvisande, om man
underlåtit att dra slutsatsen, att enligt borgerlig uppfattning det som
skett var oundvikligt och i framtiden på nytt komme att upprepas,
om inte arbetarsidan kunde förmås att bättre tygla sina känslor under
en arbetskonflikt.
Man behöver inte blunda för de nyanser, som redan från början
kunde iakttagas inom den borgerliga uppfattningen och som
markenits under den senare och lugnare diskussionen. Det är ju också
möjligt att den socialistiska kritiken avvisades så fränt de första
upprörda dagarna, därför att man verkligen på borgerligt håll
gripits av fruktan för hela samhällsordningens bestånd och kände sig
tvungen att skjuta undan alla betänkligheter för att visa
omstörtningens makter en obruten front. I så fall har man bara bedömt
läget felaktigt och hjälpt till att hålla stämningen upprörd i stället
för att lugna den. Det är samma underliga uppfattning av
samhällsnyttan, som senare tagit sig uttryck i ett så gott som enhälligt
borgerligt gillande av åtalen mot de kommunistiska tidningarna och mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
