Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Två rättsuppfattningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två rättsuppfattningar 329
Social-Demokraten. Under alla förhållanden har även den fortsatta
diskussionen visat, att det gapar en djup klyfta mellan borgerlig
och socialistisk uppfattning om hur lugnet bäst kan främjas och
ordnängen upprätthållas under en tillspetsad arbetskonflikt. Det från
arbetarsidan resta kravet på att arbetsgivare skulle kunna hindras
från att tillkalla organiserade strejkbrytare, har framkallat de
livligaste borgerliga protester, och då kravet motiverats med en hänvisning
till en inom arbetarklassen härskande rättsuppfattning, som samhället
inte borde lämna ur räkningen, har detta utlöst förvirrade utfall mot en
moralupplösande relativism, mot Lappometoder och våldspropaganda.
Att strejkbryteriet bedömes annorlunda inom arbetarklassen än i
borgerliga kretsar, är ju ett faktum. Att se och erkänna detta faktum
kan inte gärna i och för sig vara förkastligt. Den samhällsfarliga
relativismen skulle alltså börja, då iakttagaren inte utan vidare
fördömer den ena av två stridiga rättsuppfattningar utan till och med
förutsätter, att den organiserade samhällsmakten skulle kunna ta
hänsyn till bägge för att mildra sammanstötningen och främja en
fredlig lösning av de sociala konflikterna. De som frukta en sådan
relativism, ha kanske inte alltid gjort klart för sig, vad som följer
av deras eget, motsatta alternativ. Historien om undertryckta
religioner och undertryckta nationaliteter har annars gett lärdomar, som
kommit toleransen att framstå som den bättre lösningen trots dess
påtagliga karaktär av relativism.
Rädslan för att göra medgivanden åt en rättsuppfattning, som icke
delas av majoriteten, tycks delvis ha sin grund i en föreställning om
att man därmed skulle vara på väg bort från laglighet och demokrati
och färdig att godtaga den s. k. Lappoandan. Om arbetarna under
hänvisning till sin rättsuppfattning skulle förmå statsmakterna att
förhindra användningen av organiserade strejkbrytare, varför skulle
då inte en upphetsad Lapporörelse kunna kräva att statsmakterna
för-bjöde både kommunistisk och socialistisk och, varför inte, liberal
agitation? Om fabriksägarens rätt att hålla sitt företag i gång med
vilken arbetskraft han vill skulle kunna sättas ur kraft, vad finns
dej då för garanti för våra medborgerliga rättigheter över huvud?
Svaret kan inte bli något annat än att den garantin varken blir större
eller mindre än förut. Alla våra medborgerliga rättigheter äro
tryggade just så långt, som de i samhället maktägande, den bestämmande
opinionen, "samhällsviljan", eller hur man nu vill uttrycka saken,
finser riktigt och rimligt att trygga dem. Därför att samhället bç-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
