Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nils Andersson: Partiet och försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partiet och försvarsfrågan 339
hålla en ganska kraftig militär styrka innan den verkade så
avskräckande, att de avstode från detta intresse. Vad brydde sig
tyskarna om Belgiens starka gräns fästningar och stora folkuppbåd, då
de i början av världskriget nödvändigt behövde marschera igenom?
Men det belgiska motståndet drog landet ohjälpligt in i kriget.
Men låt oss för all del antaga att ett stormaktskrig kunde komma
till stånd i vårt grannskap, låt oss vidare antaga att Nationernas
förbunds och våra egna protester förklingade ohörda, låt oss
antaga att endera eller båda* parterna satte sig fast på någon punkt i
vårt land, som vore oförsvarat, låt oss antaga att här bleve en
tillfällig; krigsskådeplats. Låt oss med ett ord antaga det värsta.
Frågan är: skulle det bli mindre förödelse över vårt land, om också vi
kastade fram en krigsmakt? Utan en sådan skulle det värsta som
kunde handa bli en kamp på vå»rt territorium — men ganska
självfallet ett ganska begränsat territorium — och ett tillfälligt
besittningstagande av en eller annan punkt, lämplig som krigsbas. Detta
bleve tydligen i alla fall lindrigare än om vi själva också skulle vara
med i leken. Förödelsen kunde i det senare fallet rimligen icke bli
mindre utan måste bli större.
Det är av denna grund som man på avrustningsvänligt håll är
beredd att våga risken av militär försvarslöshet. Enligt denna syn
på saken blif tryggheten näppeligen mindre för oss som avrustad
nation än som rustad.
Många anse ju också att det exempel, som vi skulle ge världen
genom att sluta upp på de avrustade staternas sida, komme att ha
sin betydelse. Därom kan man givetvis tvista. Rickard Lindström
kan ju ha rätt däri, att en svensk, en dansk,, en holländsk avrustning
icke skulle få så stor betydelse som exempel, vägvisning för andra.
Men avrustningstankens förespråkare lägga väl icke heller i
allmänhet den största vikten vid en sådan synpunkt. Å andra sidan lär
det icke kunna passera alldeles oförmärkt ute i världen, om den
ena staten efter den andra nedlägger sin rustningsbörda och samlar
sina krafter på den fredliga odlingens fält, skaffar sig bättre resurser
i ekonomiskt avseende och beslutsamt skrider fram på det^sociala
området. Att vår nedskärning av försvaret år 1925 icke väckte så
stor uppmärksamhet i världen kan knappast tagas som bevis för
att en verklig1 avrustning icke skulle uppmärksammas. Ty
visserligen var riksdagsbeslutet 1925 ett steg på vägen, men det var ju
ett ganska försiktigt steg, och ingen har väl kunnat faila på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
