Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Östen Undén: Sanktioner och neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anammande av svenska riksdagen skall medföra en svängning i
världspolitiken eller att de Lundstedtska argumenten skola av sin egen
inneboende kraft framkalla revision av Versaillesfreden. Men bortsett
från rättsfilosofin och från överskattningen av det egna
resonemangets praktiska effekt, är det uppenbart, att motionären, utan att han
tycks märka det, rör sig med en serie subjektiva omdömen rörande
politiska lägen och förhållanden. Dessa hans omdömen, som spela en
avgörande roll för slutsatserna, kunna ingalunda erkännas som
vetenskapligt fastslagna sanningar eller ens som, sannolika antaganden.
Ett påstående av denna art är, att folkrätten och de folkrättsliga
idéerna haft en bestämmande verkan på den internationella politik,
som ledde till världskriget, och rentav äro skuld till detta.
Antagandet av folkrättens ödesdigra inflytande på politiken hade krävt
empiriskt historiska bevis. Nu framstår det såsom en ren
skrivbordskonstruktion. Folkrätten har notoriskt under tiden närmast före
världskriget varit nästan lika ringaktad av politikerna som nu av prof.
L. Det viktigaste målet för folkrättsjuristerna var åstadkommandet
av "rättsligt förfarande" för lösning av internationella tvister, d. v. s.
skiljedoms- och förlikningsförfarande, och denna grundläggande
rättsidé mötte starkt motstånd från tongivande politiska kretsar inom
ledande stormakter. Hade Österrike varit genom skiljedoms fördrag
bundet att hänskjuta tvisten med Serbien till en skiljedomstol, skulle
de fredsvänliga stormakternas aktion för en fredlig uppgörelse i hög
grad ha underlättats och kriget måhända den gången undvikits.
Att den nakna makt- och intressepolitiken stundom maskerats med
naturrättslig ideologi bör ju inte föranleda den feltolkningen att det
är denna ideologi, som är det primära, och att intressena inte kunnat
bemantlas lika lätt t. ex. i "samhällsnyttans" som i "rättens" klädnad.
En annan grundläggande tanke i motionen är, att befrielse från
sanktionsplikter också i realiteten skulle betyda väsentligt ökade
möjligheter för oss att i händelse av krig iakttaga neutralitet. I det
föregående har denna fråga redan berörts. Tilltron till neutralitetsrätten
är för övrigt inte riktigt förenlig med motionärens utgångspunkter,
liksom hans fruktan för sanktionsreglerna illa rimmar sig med hans
uppfattning om folkrättsliga fördrags ringa betydelse och hållfasthet
i kritiska lägen. Att neutralitetspolitik under alla förhållanden är
den för vårt land enda rimliga hållningen antages såsom självfallet,
utan någon som helst diskussion av de skäl, som dikterade vår
anslutning till folkförbundet. Prof. L:s förmodanden om det krigshot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
