Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Östen Undén: Sanktioner och neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handel eller i övrigt ha förbindelser med den bojkottade angriparen.
Det vore oförsiktigt av en enskild stat, som inte hör till de starka
militärmakterna, att sätta sin lit till den gamla neutralitetsrätten, det
kanske allra svagaste partiet av folkrätten. Till och med Schweiz,
som med hänvisning till sin "permanenta neutralitet" lyckades med
stora svårigheter få sig tillerkänd en särställning i fråga om
tillämpning av art. 16, ansåg sig inte böra driva sina krav längre än till
befrielse från militära sanktioner och från skyldighet att medge
passage av trupper. I de ekonomiska sanktionerna har alltså även
Schweiz förbundit sig att deltaga.
Bedömandet av risker och fördelar för de enskilda staterna av
medlemskap i förbundet och solidaritet i förpliktelserna, av
sanktionssystemets brister, av dess effektivitet, av önskvärda garantier för dess
tillämpning, detta bedömande kan icke ske med någon absolut säkerhet.
Vi befinna oss här på experimentets stadium, det gäller ett försök i
samhällsbyggande. Man får nödvändigtvis treva sig fram och ta den
största hänsyn till förhandenvarande politiska förhållanden. Ett steg,
som för några år sedan kunde förefalla alltför brådstörtat, kan i
dag vara tillrådligt. Det enda vissa är, att någon patenterad metod
för den internationella organisationens konstruktion inte finnes.
Det kan alltså enligt min mening inte finnas någon anledning till
revision av den ståndpunkt, som de svenska statsmakterna intogo
1920. Nyligen påyrkade i riksdagen en motionär, prof. Lundstedt,
en förnyad prövning av denna ståndpunkt. Det skedde inte efter
granskning av de skäl, som dikterade 1920 års beslut. Dessa hade
motionären väl knappast tagit del av. Hans egna grunder voro
angivna i form av ett återupprepande av de rättsfilosofiska betraktelser,
som han i åtskilliga skrifter tidigare utvecklat. Genom rätts filosofisk
deduktion sökte han bevisa sanktionsreglernas ödesdigra följder och
hävdade att Sverge bör igångsätta en aktion för att vinna befrielse
från dem. Projektet ansågs av motionären ha den utomordentliga
betydelse, att motionens avgörande i ena eller andra riktningen kunde
vara "skickelsedigert för andra länders öden, ja för hela den
framtida världspolitiken". Ett bifall till motionen skulle bl. a. "kunna
medföra intvingandet i den internationella diskussionen av en ny
frågeställning, varigenom spörsmålet om en revision av
Versaillesfreden skulle rycka fram i ett förändrat läge".
Man skall ha föga sinne för de krafter, som styra ländernas
politik, när man på allvar tror, att nya rättsfilosofiska synpunkters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
