Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Rich. Sterner: Lönenivån och dess utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lönenivån och dess utveckling 351
får med, om man endast studerar nominal- eller penninglönernas
förändringar. Någon dylik beräkning av den reala årsinkomstens
utveckling har av ’särskilda skäl icke kunnat företagas i fråga om
lantarbetarna, men det förefaller sannolikt, att även deras reallöner ökats
i någon, om ock obetydlig grad. Även för förvaltningspersonalen
är stegringen rätt liten (11 %).. För industriarbetarna har den reala
årsinkomsten ökats med icke mindre än 37 %. Ser man på
timför-tjänsten, är stegringstalet ännu högre (64 %). Skillnaden förklaras
genom arbetstidens förkortning under perioden!.
I fråga om samtliga grupper gäller, att kvinnorna vunnit betydligt
mera än männen. Detta förhållande är av alldeles särskilt intresse.
Det tyder på iatt de kvinnliga arbetsområdena äro på väg att utvidgas.
Arbetsgivarna ha så småningom funnit kvinnorna användbara i flera
fall, där man tidigare av traditionella skäl endast trodde sig kunna
anlita män. Kvinnorna torde även ofta ha fått försteget, då det
gällt iatt anskaffa arbetskraft till helt nya arbetsområden, där man
icke varit bunden av några förutfattade meningar angående
männens absoluta överlägsenhet. Vidare har arbetsproceduren i vissa
fall standardiserats och förenklats så mycket, att männen — även där
de tidigare varit relativt oersättliga — numera kunnat bytas ut: mot
billigare kvinnlig arbetshjälp. Det torde också nu vara betydligt
vanligare än förr, att kvinnor underkasta sig rationell yrkesutbildning.
Även härigenom bli de ej sällan i tillfälle att överta arbetsuppgifter,
som männen hittills haft monopol på.
Det vill också synas, som om den kvinnliga arbetskraften lättare
än den manliga skulle absorberas av arbetsmarknaden, och det trots
att skillnaden i arbetspris är mindre än förr. Under perioden 1913—
1929 ökades sålunda antalet kvinnliga industriarbetare med över 30 %,
medan motsvarande stegringstal för männen stannar vid knappt
25 %. I fråga om den industriella förvaltningspersonalen är
skillnaden ännu större’ (resp. 120 och 40 %). Av 60,000 arbetslösa,
som registrerades vid den s. k. arbetslöshetsräkningen i maj 1927
voro knappt 2,000 kvinnor. Man vill härav närmast draga den
slutsatsen, att den kvinnliga personalen — trots den relativt kraftigare
inkomststegringen — i högre grad än den manliga anses vara värd
sin lön.
Ser iwan närmare på löneutvecklingen under de olika delarna av
perioden 1913—1929, framträda vissa intressanta särdrag. Man
finner sålunda, att den nominella inkomststegringen t. o. m. år 1920
utgjorde ej mindre än 210 à 220 % för lantarbetare mot c:a 195 %
för industriarbetare och 130 % för förvaltningspersonal. Under
nästan hela perioden 1914—1920 torde lantarbetarna ha haft minst
samma reallöner som före kriget. Det är utan tvivel krisårens
jordbrukskonjunktur, som här går igen. Industriarbetarna erhöllo
däremot inte förrän 1919 full kompensation för prisnivåns stegring, och
förvaltningspersonalen återuppnådde först 1921 sin genom
penningvärdefallet förlorade standard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
