Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Rich. Sterner: Lönenivån och dess utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Rich. Sterner
I gengäld var reduktionen i nominallönerna under åren 1920—1929
minst för industriarbetare och förvaltningspersonal (c:a 20 %).
Eftersom levnadskostnaderna samtidigt sjönko betydligt mera (37 %),
innebar detta att realinkomsterna stegrades. Något motsvarande
torde däremot knappast gälla i fråga om lantarbetarna, vilkas
nomi-nallöner under denna period minskades med ej mindre än 40 à 50 %.
I varje fall synas deras reallöner näppeligen) ha ökats, om man ser
på perioden i dess helhet, och i all synnerhet är en dylik stegring
utesluten i fråga om de! första åren. Däremot är det inte alldeles
omöjligt, att en svag* höjning i lantarbetarnas1 realinkomster’ ägt rum
efter 1923—1924, då de nominella jordbrukslönerna i huvudsak
stabiliserades vid den1 nivå, de därefter intagit.
Även industriarbetarna och förvaltningspersonalen ha* emellertid
sinsemellan företett vissa olikheter i fråga om löneutvecklingen efter
1920. För den senare gruppen är nämligen den reala stegringen
nästan helt koncentrerad till prisfallsperioden 1920—1923 och har
sålunda huvudsakligen "automatisk" karaktär, i det den nominella
lönesänkningen varit svagare än prisnivåns fall. Därefter har
förvaltningspersonalens reala årsinkomster intagit ett jämförelsevis
stabilt jämviktsläge. I fråga om industriarbetarna fortsatte däremot
stegringen, ävçn sedan penningvärdes fö rändringarna i huvudsak
upphört. Särskilt gäller detta de manliga arbetarna, för vilka den
genomsnittliga reala årsinkomsten under åren 1923—1929 ökades med hela
20 %, medan motsvarande stegringstal för kvinnorna utgjorde c:a
15 %. Det ligger nära till hands att söka förklara dessa
skiljaktigheter med en hänvisning till det förhållandet, att de manliga
industriarbetarna utgöra den enda av de här behandlade grupperna, som
utvecklat någon starkare facklig organisation. Men vilka
förklaringsgrunder man än tillgriper, förblir det i alla fall en märklig sak, att
lönestegringen efter 1923 varit störst för den löntagarkategori, som
hårdast drabbats av arbetslösheten och som därför kunnat förväntas
inta en särskilt svag position vid förhandlingar om förbättrade
arbetsvillkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
