Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 355
bilder, som ge näring åt inbillningslivet, den skall laborera med enkel,
lättfattlig symbolik, där det onda brännmärks och avstraffas och det
goda avgår med segern. Det skall framför allt vara klart och
tydligt skilt på vad som är det ena och det andra. Man skall intd
behöva sitta och grubbla på vem som är boven och vern hjälten.
Eller på vilken av bovarna som är allra värst. I stycken för "stora"
gör sådant ingenting, är ibland en. förtjänst, men en barnpjäs får
inte efterlämna minsta tvivel om vern eller vad som är rätt och orätt.
I Stor-Klas och Lill-Klas slår man ihjäl varann med yxor,
bedriver brott och skörlevnad från1 scen till scen och den bild man
får av mänskligheten är "sagolikt" förvänd och orättvis.
Skildringen av mänsklig ondska och uselhet är grotesk och löjlig. Nu för
tiden målar man inte busen eller i—n själv på väggen för att skrämma
barn. Den slags uppfostran är längesen övergiven i kulturens och
humanitetens namn.
Allt detta gäller nu förf. och pjäsvalet. Dramatens yngste
regis-söf hade fått på sin lott att sceniskt levandegöra eländet och han
tycks ha bekymrat sig mer om starka effekter än om undvikande
av alltför starkas. Så tillvida kom stycket i onödigt osympatisk
dager. Som scenisk anrättning verkade det nu feltillagad plumpudding
på något vis. Men plumpudding är hårdsmält, även när den är
aldrig så vällagad.
På Folkteatern har Lindorm gett sin tredje programpjäs angående
hur han tänker sig framtidens, eller åtminstone nutidens, moderna
revy. Det blev ingen större Sensation, trots titeln, men det blev i
alla fall det bästa vi hittills haft i genren. Med undantag av Röda
Dagen, som man väl får räkna hit. Lindorm ger sedeskildring,
bitvis skarp och satirisk, men med genomförd handling och med roller,
kopierade på levande modell. Det revyartade ligger i att hans
typer höra nutidslivet till och förlora huvudparten av sin aktualitet i
annan tid och miljö. Men kanske de kunna "aktualiseras" vid
behov?
I Sensation är det journalistlivet, som utsättes för bedömande mer
än för satir. Förf. är ju själv bland de mest sakkunniga på området och
han känner vanskligheterna med jobbet. Tidningsmannens motto
är, att folk måste hå sin tidning, att den vill ha nytta och nöje av
sin tidning och att det måste stå något i tidningen, även om den lilla
fataliteten inträffar, att det ingenting har inträffat i världen. Sådant
rår visserligen inte tidningsmannen för men han måste på något sätt
laga, att publiken inte märker det. Yrkesjournalisten blir med tiden
tränad, man kan säga, förhärdad, i konsten att skapa händelser av allt,
till och med av intet. Han måste få den klotrunda jorden att stå
som Kolumbi ägg. Den tidningsläsande allmänheten kan inte
förutsättas tänka så långt, den tar inga hänsyn utan blir upprorisk,
när tricken ibland bli för genomskinliga. Lindorms satir är trots allt
hovsam, han låter vissa förmildrande omständigheter komma till sin
rätt och är åtminstone inte ensidig och orättvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
