Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Nat Ellgar
på Oscars. Bet är en äldre sak utan att därför vara gammal, vilket
inte innebär -enbart beröm. Karakteristiken av drottning Elisabeth
är i själva verket det bästa i stycket. Därpå har författarinnan
koncentrerat sig till den grad, att det sedan inte finns mycket kvar för
de övriga.
En lämpligare jubileumsroll kan ingen önska sig. Den åldrande
kvinnans tragedi, ett i och för sig tacksamt ämne, överförd på en så
populär och litterärt omhuldad figur som drottning B ess,
Shake-spearetidens politiskt och erotiskt vidlyftiga suverän. Det är en av
hennes sista blodiga "vårår" man får bevittna, då älsklingars och
gunstlingars huvuden sutto alldeles särskilt löst — hur mycket de ärt
hade dem på skaft. Även de mest förslagna huvuden, och ofta just
de, blevo avslagna. Huvudfiguren, drottningen själv, blev till en
grann gamprofil av vissnande, ruggig rovfågel på jakt efter friskt
ungt kött. Också det rent mänskliga i denna tragedi föreföll
rättvist betonat. Det blev en rad historiska tavlor med väl
tillvaratagna dramatiska poänger.
Tor Hedbergs senaste lustspel heter rakt på sak Thalids Burn
(Dramaten) och vad det handlar om kan man inte tvivla på. Vad
man däremot kan tvivla på är att det verkligen går till vid en teater
så som här. Förf. har ju själv varit teaterdirektör men ■mtan: har
inte något minne av, att förhållandena i verkligheten redde upp sig
lika bra och idylliskt på den tiden som i hans komedi. Ännu mindre
göra de det numera. Exemplen äro alltför färska. Eller har
meningen varit att ta teatern i försvar och söka bevisa, att scenens folk
är ett misskänt släkte och i grund och botten alls inte så intriganta,
’egoistiska och behagsjuka utan ädla och uppoffrande själar,
flarn-anande av hänförelse och osjälviskhet, då det gäller den Stora
Konsten?
Thalias Barn är emellertid en fint och elegant skriven komedi.
Annat hade man inte kunnat vänta av denne i tjänsten grånade
diktare, vars talang inte mattats1 utan likt vin av god årgång förädlats*
-med åren. Blott att han blivit alltför farbroderligt överseende, tycks^
det, och förlorat kraft och lust att svänga satirens gissel som fiörr.
Publiken brukar ju elakt nog1 särskilt glädja sig åt teaterfolks
av-basning. Man blev lurad den här gången men fann en mager
tröst i de moderna typerna och den utsökt väl träffade miljön.
Äntligen en tvättäkta sovjetrysk proletärkomedi! Som förresten
handlar om tvättkläder, reina och smutsiga, och har till författare1
en tvättäkta ryss, Valentin Katajev. Liksom alla kära barn har
stycket många namn och förekommer omväxlande under benämningen
"Cirkelns kvadratur" (Berlin), "Ikke över kritestrekken"
(Köpenhamn) och Trångt om Saligheten (Blanchei-Teatern). Redan detta
sä,ger en hel del om innehållet, t. ex. att det rör sig* om
trångboddheten i våra dagars Ryssland, närmast Moskva. Att nu ryssarna
själva börja satirisera om förhållandena måste anses som ett gläd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
