Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 361
Den konsten kan t. ex. Felix Gandéra, särskilt i sin komedi Det
fattas en man på Komediteatern. Det tragiska ligger i bakgrunden,
en bakgrund av ruinerade ryska storfurstar i landsflykt. Gandéra
förfaller då och då till att håna1 olyckan men han gör det med ett
gott humör, som avväpnar.
En avpolletterad rysk storfurste lever ett förnedrande parasitliv
hos en ung parisisk miljonär, vilken håller till godo med hans börd
och svunna förnämhet. Plötsligt uppträder storfurstens egen dotter
som platssökande (iförd manliga ’kläder) hos den elegante unge herrn.
Hon har kommit under fund med, att en hederlig människa också
bör iörsörja sig hederligt, d. v. s. med något slags arbete, och vill
nu övertala sin far storfursten att göra sammaledes. Det är inte så
lätt men dä hon inför alla bevisat sin duglighet som — chaufför,
börja de moraliska krafterna att arbeta också inom pappa storfursten.
"Chauffören" är dock hans dotter, fast bära 1/10 av honom själv,
som han beredvilligt upplyser. Ja sedan utvecklas situationen
därhän, att storfurstinnan gör sig oumbärlig hos miljonären, inte bara
i garaget utan som utredningsman av allsköns annat trassel — till
sist, när hennes rätta kön av en tillfällighet uppdagats, också som
iprincipalens följeslagarinna genom livet.
Denna omständliga historia, varav man skönjer slutet redan i
början, är underhållande berättad och inramad i så anslående miljö,
att man oemotståndligt fängslas. ’Man överser gärna med den
gå-påartade tonen för den härliga farten över det hela. Det hade lagts
in äkta rysk kosack- och knivdans av infödd framställare och hade
lagts ned påkostad omsorg på uppsättning och spel. En rolig och
givande föreställning.
I säsongens’ elfte timme spelade Oscarsteatern ut en amerikansk
komedi av en Mr. Laurence Johnson, här kallad Ett vågat påhitt,
varav framgick, att den moderna amerikanska ungdomen måtte ingå
och slå upp förlovningar på ett oroväckande lättsinnigt sätt.
Såvida man inte visste det förut. Förf. hinner emellertid med att
satirisera roligt över den amerikanska prydheten inför sådana olyckor
som förförda husjungfrur och andra gammalmodiga
familjeskandaler. Hela släktbyken slänges ut till tvättning och torkning i tre
vimsiga akter och när det hela är slut och den enda kloka i sällskapet,
husadvokaten, som belöning för sina verkligen utomordentliga
tjänster fått den olyckligt förlovade unga flickans hand lagd i sin, har
man den befriande* känslani, att åtminstone grovgörat av
storstädningen är undanstökat.
Det var ett förfärligt skrikande på skådespelarna alla akterna
igenom och man undrade i sitt stilla sinne, om det inte blivit ännu
lustigare, ifall publiken beretts tillfälle1 att uppfatta de förmodligen
mycket lustiga repliker, som hade en så explosiv verkan, åtminstone
på de uppträdande på scenen. Annar var det inte något fel på de
många utmärkta artisterna och den aptitligt möblerade, i ljuvligt
solljus badande rums interiören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
