Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 Nat Ellgar
Den tyske teaterdirektören Tagger lyckades i flere år under
pseudonymen Ferdinand Bruckner bibehålla sitt inkognito som1 författare
till några mycket uppmärksammade sociala skådespel, varibland
’Törbrytare" blivit det mest ryktbara. I stället för detta presenterade
Dramatiska Teatern hans senaste och mest sensationella men alls
inte bästa — Elisabeth av England. Det är, som namnet antyder,
ett historiskt drama och har till ämne den sceniskt tacksamma
tvekampen mellan drottning Elisabeth och Filip II (av Spanien).
Tvekampen mellan protestantism och katolicism, kan man också säga.
Det är förstås inte de historiska utan de personhistoriska,
psykologiska synpunkterna Bruckner intresserat sig för.
Avgjort till fördel för stycket är, att det historiska stoffet icte
tynger framställningen. Gamla och välkända historiska fakta,
såsom den stora "armadans" kapning och fÖrlisning vid Englands kust
(år 1588) ete, bygger man intet modernt skådespel på. Andra
historiska händelser äro delvis godtyckligt utnyttjade för det
dramatiska sammanhangets skull och exakta årtal för det ena och andra,
som sker, skall man helst inte låtsas om. Stycket är först och
främst en karaktärsstudie — över Elisabeth och Filip och över ännu
några andra. Som sådan är det inte bära mycket fängslande utan
riår i vissa fall en fläkt av stor, nästan genial konst.
Karakteristiken av den åldrade, giktbrutne Filip är kanske den mest pregnanta,
särskilt välkommen därför, att den jesuitiske fanatikern eget nog
så sällan är föremål för scenisk tolkning. Elisabeth är då en mer
populär scenfigur.
Bruckner har som praktiskt skicklig teaterman ställt båda bredvid
varann på scenen genom en effektfull tudelning av podiet, så att
man samtidigt befinner sig i England och Spanien. Tricket har
använts både i revyn och det högre dramat (jfr "Hoppla vi lever").
Andraplansiigurerna äro tyvärr mer styvmoderligt behandlade.
Någon Shakespeare är Bruckner ännu inte och de intetsägande,
ande-fattiga reflexioner filosofen Francis Bacon t. ex. fått på sin lott
grumlade helhetsintrycket. Man förvånade sig inte över, att alla
hovmännen vände sig bort, så fort han öppnade munnen.
Vad Dramatens föreställning beträffar måste den i regi- och
dekorationshänseende anses som det allra bästa, som givits under
säsongen. De båda huvudrollerna hade också ypperliga framställare.
Så konstnärligt fulländade scenbilder, på en gång lysande och diskreta,
med ett så till fullkomning’ utnyttjat belysningssystem ha vi sällan
sett. Det gäller lika mycket de engelska bilderna som framför allt
kejsar Filips rum på Escorial — det väldiga, som kloster konstruerade
slottet utanför Madrid, anlagt av Filip efter det arkitektoniska
mönstret av det hälster, varpå helgonet San Lorenzo led martyrdöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
