Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Händelser och spörsmål - Engelsk arbetslöshetsförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0/2 Händelser och spörsmål
blick av de stadier, genom vilka försäkringen småningom uppluckrats och
utvidgats till en allmän försörjning av de arbetslösa. Historien är känd
och behöver här inte åter refereras. Deji våldsamma krisen och den
långvariga arbetslösheten efter kriget ledde till att man steg för steg
utsträckte rätten till understod och begränsade kraven på arbetarnas
inbetalningar. t)å oiüragen Trån arbetare, arbetsgivare och stat inte
längre räckte till för understöden fick »försäkringsfonden» sätta sig i
skuld, vilken för närvarande uppgår till 80 miljoner pund och ökas med
en miljon varje vecka. Och detta fastän statsverket bär hela kostnaden
för de extraordinära understöden (transitional benefit), med 25 miljoner
pund om året. De samlade utgifterna, alltså både statens, arbetarnas och
arbetsgivarnas beräknas för ett antal av 2,400,000 arbetslösa uppgå till
120 milj. pund, d. v. s. över två miljarder kronor.
Arbetsgivarnas förslag till begränsning av dessa kostnader och ett
återställande av försäkringsprincipen innebär i korthet, att fonden på nytt
göres solvent. De 80 milj. avskrivas, d. v. s. betalas av staten. Bidragen
från arbetsgivare, arbetare och stat, som för närvarande äro för vecka
resp. 8, 7 och 71/2 pence, bestämmas till ett maximum av 5 pence, lika
för alla tre parterna, dock med möjlighet för fondförvaltningen att ök#
ut dessa bidrag med upp till en penny. De sålunda inflytande medlen
måste sedan räcka till, och understödens höjd såväl som understödstiden
och de fordrade inbetalningarna få jämkas därefter. Man förutsattef
emellertid, att alla de arbetslösa inte kunna få hjälp genom förSäkrin*
gen. Och för dem som sålunda falla utanför, vill man ha en särskild
understödsform, som icke innebär en rätt för den arbetslöse oberoende
av hans personliga förhållanden. Hjälpen skulle dels förbindas med en
prövning av behoven, dels göras beroende av att den arbetslöse visar
sig villig att antaga lämpligt arbete även utanför sitt vanliga
arbetsområde. De engelska arbetsgivarna underlåta naturligtvis icke att framhålla
de skadliga verkningarna av det nuvarande systemet. Det har föst rau
en tro, att staten har obegränsade resurser att skydda den enskilde mot
allt ont, en tro som är motsatsen till den ända av sparsamhet, oberoende
och ansvar som försäkringen var avsedd att utveckla. Den förda
arbetslöshetspolitiken har hållit uppe lönerna och därmed
produktionskostnaderna och har på den vägen »i icke ringa grad» bidragit till att förvärra
det onda som den skulle lindra. Men ett system byggt på verkliga
försäkringsprinciper har att glädja sig åt det fulla gillandet från dessa
arbetsgivares sida. De gjorda erfarenheterna ha inte givit dem anledning
att andra sin redan tidigare intagna ståndpunkt.
Fackföreningarna ha dragit andra slutsafser ur försäkringens öden
efter kriget. Det har inte varit möjligt att med de nuvarande avgifterna
haila fonden solvent, om alla de arbetslösa skola bli hjälpta. En
höjning av dessa avgifter till ungefär det dubbla skulle vara nödvändig om
man vill bibehålla försäkringsformen. Detta anse fackföreningarna ligga
utanför ali praktisk diskussion. Men å andra sidan avvisa de bestämt
tanken art dela upp de arbetslösa i två olika kategorier, en med lagligt
garanterad hjälp från försäkringen och en med understöd efter behovs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
