Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Händelser och spörsmål - Engelsk arbetslöshetsförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 373
prövning. På denna punkt satte de in sin kritik redan då den nya
undersökningskommissionen fick sina direktiv. I dessa talas nämligen dels
om försäkringen och dels om hjälp åt dem som falla utanför.
Fackföreningarna protesterade mot dessa direktiv och denna protest upprepas,
nu energiskt i inledningen till generalrådets utlåtande.
»Vi kunna inte ett ögonblick gå med på, att då det blotta faktum att
en arbetare har någorlunda regelbunden sysselsättning ger honom
anspråk på arbetslöshetsunderstöd såsom en rättighet, att då en mindre
lyckligt lottad, som i själva verket behöver mera hjälp och inte mindre,
(skulle berövas den helt och hållet eller bli underkastad en närgången
undersökning av sina husliga förhållanden som ett villkor för att erhålla
den. Det finns ingen verklig, principiell skillnad mellan arbetare, som’
äro i lika grad arbetsvilliga och arbetsdugliga, och vi protestera mot varje
försök att skapa en konstlad skillnad.» f
Den kritik som därefter riktas mot försäkringen i nu föreliggande form,,
följer i viss utsträckning kända linjer. Arbetarnas bidrag utgå oberoende
av deras inkomster och arbetsgivarnas oberoende av om företagen göra
någon vinst eller ej. I fråga om arbetsgivarbidragen ha fackföreningarna
nöjet att kunna anföra en sats ur Snowdens uppmärksammade sparsam
-hetstal för några månader sedan. »Jag var den ende i parlamentet, då
den första försäkringslagen behandlades, som opponerade emot
arbetsgivarnas bidrag, och jag har aldrig haft anledning att andra min
uppfattning i frågan.» Kärnpunkten i hela kritiken är, att då man faktiskt
kommit ifrån den rena försäkringsprincipen, blir hela anordningen en
försörjning av de arbetslösa, vars kostnader bestridas på ett föga rationellt
sätt, genom en beskattning som alis inte överensstämmer med de för övrigt
i Wet engelska samhället tillämpade principerna. Men medan
arbetsgivarna ur denna kritik dra slutsatsen att man sicall minska på understöden;
kräva fackföreningarna tvärtom att de skola ökas och deras
reformförslag* innebar väsentligen, att kostnaderna skola bestridas på ett annat sätt
än förut. Både arbetarnas och arbetsgivarnas bidrag slopas. Staten far
hela bördan direkt och skaffar medlen — åtminstone tillsvidare — genom
en extra inkomstskatt, som i motsats till den nuvarande engelska skulle
gå ned även till de vanliga arbetarinkomsterna. Den skulle inte få
överstiga 1 o/o på inkomster under 250 pund, och skulle därefter graderas
progressivt. För arbetare och anställda skulle skatten avdragas »vid
källan», d. v. s. från lönen, och arbetsgivaren skulle bli ansvarig för dess
inbetalning.
Vittnesmålet innehåller en mångfald detaljer av intresse. Frågan om
»missbruken i försäkringen» behandlas och deras enstaka förekomst
förnekas inte, men det understrykes — liksom för övrigt av arbetsgivarna
— att ett undanrödjande av dessa missbruk inte skulle medföra några
verkligen betydande besparingar. Generalrådet framhäver fördelarna av
om fackföreningarna med sin ingående kännedom om arbetsmarknaden
finge deltaga i förvaltningen av arbetslöshetshjälpen. Understödens
storlek föreslås till 20 s. i veckan för arbetare över 18 år, 10 s. för hustru
och 5 s, för varje barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
