Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Händelser och spörsmål - Norsk regeringskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 Händelser och spörsmål
ligt gällande norsk lag icke kunde meddelas den. Regeringen var
emellertid beredd att låta ändra lagen, så att trustens önskningar kunde
tillmötesgås. Förslag om lagändring framlades. Det var emellertid icke
denna lagändring, som föranledde krisen, utan stortingets dechargeutskotts
betänkande med anledning av det medgivna aktieköpet, som blev den
direkta anledningen. Dechargeutskottet fann nämligen, att
tillmötesgåendet mot trusten varit allt för stort, och odelstinget biträdde
utskottets uppfattning.
Utgången hängde emellertid på ett hår och var in i det sista oviss.
Odelstinget omfattar 112 ledamöter. Mot regeringen stodo arbetarpartiet
och bondepartiet. Dessutom röstade den ensamme arbetardemokraten mot
regeringen, men det behövdes ytterligare två röster för att oppositionen
skulle komma i majoritet. Venstres representant i utskottet hade gått
mot regeringen, men om han skulle få någon partikamrat med sig, visste
man strängt taget icke förrän omröstningen hade ägt rum. Så skedde
emellertid, och med en majoritet av två röster fälldes Mowinckel.
Venstre hade suttit vid makten sedan Hornsruds arbetarregering
omedelbart efter sitt framträdande fälldes år 1928. Arbetarpartiet gjorde
ju vid valet år 1927 en mycket kraftig framryckning och blev stortingets
största parti. Det föranledde emellertid en omedelbar sammanslutning
av de borgerliga grupperna, som till varje pris ville hindra en
arbetarregering att försöka regera. Mowinckel lyckades emellertid också
överleva föregående års stortingsval, då samtliga borgerliga partier som sitt
huvudmål ställde upp icke att kämpa för några egna idéer och principer
utan att framför allt hejda arbetarpartiet. Det lyckades. Arbetarpartiet
vann visserligen några tusen röster, men liksom här 1928 skrämde man
upp väljarna på den borgerliga sidan så att de yrvaket störtade fram i
betydligt större utsträckning än vanligt, och det hade till följd att
arbetarpartiet förlorade ett antal mandat. Venstre lyckades förhållandevis braj
och dess regering kunde som sagt sitta kvar.
Samarbetet med bondegruppen har emellertid icke alla gånger varit
det bästa, och då det gällde, oim norsk industri nu med regeringens
välvilliga bistånd skulle ställas under kontroll av utländskt kapital, vägrade
man på bondehåll att vara med om detta. Ett beviljande av
Lever-trustens koncessionsansökan skulle nämligen ha gjort trusten till herre
över råvaruleveranserna till de norska margarinfabrikerna. Det kan vara
ganska lätt förklarligt, om detta syntes som ett ganska litet
eftersträvansvärt mål även för bönderna, som ju visserligen icke i och för sig
hade något direkt intresse av att ta industrin i försvar, men ha en viss
misstänksamhet mot storkapitalet. Sett på längre sikt är det ju ock
mycket förståeligt, om man velat hävda den norska självständigheten. Det
behövde ju heller icke ha dröjt så värst länge, ifall man släppt
kontrollen, förrän de norska konsumenterna i prissättningen blivit varse vern
som bestämde. Att arbetarpartiet skulle gå mot trusten var ganska
självfallet.
Det förefaller emellertid som om trusten skulle ha för avsikt att
hämnas. Den norska valfångsten är till stor del beroende av trustens inköp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
