Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Händelser och spörsmål - Frankrikes president - Quadraginta annis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har han varit finansminister, men har dock icke längre tillhört de
absoluta förgrundsfigurerna.
Hans val nu, 25 år efter det förra försöket, visar dock att man ansett
honom i besittning av de nödiga egenskaperna, åldern till trots, och
säga vad man vill, men den franska presidentposten har i regel ej
besatts med nollor.
Quadraginta
armis.
Det är fyrtio år sedan Leo XIII offentliggjorde
encyklikan »Rerum Novarum», som för de rättrogna katolikernas
sociala och politiska verksamhet haft en mycket stor
betydelse. På fyrtioårsdagen utgav Pius XI en ny encyklika om dessa ting
»Quadraginta Annis».
Det är väl så, att katolicismen förlorat mycket av sin makt över
själarna, i all synnerhet över industriarbetarnas, men det vore dock
dåraktigt att förneka att den fortfarande är en av även den timliga
världens starkaste maktfaktorer. Väl beror en arbetarrörelses utveckling av
mångahanda orsaker men den svagare expansionskraften i katolska länder
sammanhänger otvivelaktigt också med katolicismens själva förekomst.
Påvestolen deklarerar i den nya encyklikan, att kyrkan icke kan nå
principiell enighet med socialismen och att man icke kan samtidigt vara
katolik och verklig socialist. Vad som menas med verklig är icke känt.
Men kyrkan godtar därför ingalunda det nuvarande samhället och allra
minst de tendenser, som nu göra sig gällande. Proletariatet måste
avproletariseras. Lönerna skola vara rättvisa och passande, vilket bl. a.
innebär möjligheten för arbetaren att icke blott uppehålla arbetskraften
utan att också förbättra sin ställning. Det moderna trustväsendet och
kapitalkoncentrationen fördömes och produktionsresultatet måste
fördelas mera rättvist, så att den måttlösa anhopningen av ekonomisk makt
i händerna på ett fåtal människor förhindras. Även detta kan ju icke
rimligtvis betyda något annat än att en större andel skall gå till arbetslöner.
Den dragna konsekvensen är ganska ofrånkomlig: det nuvarande
systemet är behäftat med svåra brister. Vad har då kyrkan att sätta i stället?
Den kristna troslärans gedigna grundsatser. Det är inte mycket. För det
första är visserligen den del av världen, som omfattar protestantismen
förhållandevis fåtalig, men den omsluter dock den del där
kapitalkoncentrationen och åtminstone industriproletariseringen nått längst. Hit
sträcker sig således den katolska kyrkans makt i endast ringa grad.
Men dessutom kan man ha rätt att tvivla på om det står i kyrkans makt
att hejda denna utveckling. De ekonomiska faktorerna äro starkare än
de etiska eller skapa en ny etik ganska väsensskild från kyrkans.
Det förefaller därför icke sannolikt, att botemedlet mot den moderna
kapitalismens olägenheter är att vänta från katolicismen, påvens vilja
må vara än så god. Snarare kan man befara en fortsatt splittring av de
krafter, som skulle kunna sättas in för storkapitalismens bekämpande.
»Quadraginta annis» betyder ingen principiell nyorientering efter vad
lämnade referat ge vid handen, utan ett fasthållande vid gamla
stånd-punkter om än i andra formler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
