Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Händelser och spörsmål - Frankrikes president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Händelser och spörsmål
tiskt taget allmän och det tolkades som ett gott varsel för hans
utsikter vid presidentvalet Han hade bakom sig för det första hela
socialistpartiet med dess ungefär 125 medlemmar. Vidare kammarens
socialradikala parti och sin egen lilla grupp samt en god del av vänstra och
^liittersta centern: franska socialisterna, oberoende vänstern, radikala
vänstern. Gruppen demokratisk handling tog ej officiell ståndpunkt, medan
högra centern, vänsterrepublikanerna, och högerpartiet, den republikanska
unionen, förklarade sig för Doumer. Senatens höger gick in för Doumer,
medan senatens vänster var delad men med trolig övervikt för Briand.
Det visade sig emellertid i den första omröstningen, att Doumer fick
de flesta rösterna. Han erhöll 442, redan nu absolut majoritet på ett
par röster när, medan Briand blott fick 401. Dessutom avgåvos 15 på
konjakskungen Hennessy, som officiellt ställt sin kandidatur, som dock
från början var omöjlig, 10 på kommunisten Cachin, 6 på elsassaren
Ricklin och nio på diverse personer. I den situationen avsade sig Briand
till förmån för senatorn Marraud. Hennessy drog sig tillbaka för
Doumer. Andra voteringen blev som var att vänta avgörande. Doumer fick
504 röster och blev vald. Marmud fick 334, Painlevé 13, Briand 12,
Cachin 11 och övriga 9, medan 10 sedlar voro blanka.
Skillnaden partipolitiskt sett var som sagt icke så stor, vare sig Briand
eller Doumer skulle bli vald. Båda ha börjat som avancerade vänstermän
och så småningom dragits åt höger — Doumer dock mera än Briand.
Man kan väl dock utifrån kunna påstå, att det icke varit i allo lyckligt,
om Briand nu måst lämna den franska utrikespolitiken i andra händer.
Han behövs som dess representant ur europeisk synpunkt. Då spelar det
betydligt mindre roll var Doumer befinner sig — i senatens talmansstol
eller 1 Elyséepalatset. Han har icke på länge spelat någon dominerande
roli i fransk politik och för övrigt har den franske presidenten icke
så värst mycket att säga till om, även om han särskilt vid
minister-kriser har möjlighet att jämka och utöva tryck i viss riktning, så labila
som de franska partiförhållandena äro.
Doumer är redan en gammal man, eftersom han är född 1857, och
således vid detta laget 74 år. Han kommter, om han får sitta
sjuårsperioden ut, att bli över 80 år. Han kommer nedifrån, med »ett mer
än blygsamt ursprung». I deputeradekammaren invaldes han 1889 och
inträdde 1895 som finansminister i Léon Bourgeois homogena radikala
kabinett. Han var redan då anhängare av en inkomstskatt, som på den
tiden ansågs som en farlig nyhet ej minst i Frankrike. Sedan regeringen
efter kort tid störtats, erbjöds han av motståndarregeringen general^
guvenörsskapet över Indo-Kina, som han accepterade, vilket väckte
berättigat uppseende. Han besatt emellertid organisatoriska egenskaper^
som gjorde, att han på ett lyckligt sätt skilde sig från detta uppdrag
liksom från många andra.
Efter att som senator ha Besegrat den radikale Brisson vid
talmansval, var han vid 1906 års presidentval högerns kandidat mot Falliêres
men slogs ut. Mera obemärkt fungerade han sedan som senator och
talman tills han under kriget blev minister utan portfölj. Ett par gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
