Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 391
kernas obönhörliga fasthållande vid den generella nedskärningen ha
gett kravet en mera principiell och vittgående innebörd. Understödens
höjd ha ansetts försvåra aktionen för en allmän sänkning av
arbetslönerna. Nedskärningen framstod inte längre som en tillfällig åtgärd
för budgetens stabilisering utan som en del av det vidare programmet
för näringslivets sanering efter kapitalistiska linjer. Det blev en
fråga om arbetarpartiets hela ekonomiska politik. Det avgörande
som träffades, får anses innebära, att arbetarpartiet avvisar den
radikala begränsningen av statens utgifter och av de breda lagrens
inkomster såsom räddningen ur krisen. Vad partiet positivt vill sätta i
stället kommer väl den närmaste framtiden att utvisa.
OM ENIGHET RÅTT INOM REGERINGEN att icke böja sig
för pressningen från bankvärlden och att likväl stå kvar, kunde någon
utväg ha funnits ur den akuta finanskrisen ? Därom synas meningarna
vara delade även inom arbetarpartiet, och betraktaren på avstånd
gör klokt i att inte uttala någon mening. Men det har sitt intresse
att återge några kommentarer till denna punkt av den mycket
sakkunnige redaktören för finansavdelningen i The New Statesman and
Nation. De lyda så här: "Risken av att inte ’kapitulera’ (om man
föredrar det ordet) för finansmännens uppfattning var att se pundet
ramla. Inte desto mindre fanns det en möjlig utväg, som skulle ha
inneburit en viss risk för pundet, men inte så stor att den inte var
värd att ta. Den bestod till en del i Mr. Keynes’ förslag att skapa
jämvikt i budgeten genom att uppskjuta avsättningen till
amorteringsfonden, att låna för arbetslöshetsfonden och öka den indirekta
beskattningen, i förening med mitt eget uppslag om en frivillig
konvertering av 5 % krigslån till 4 % genom en vädjan till
finansvärldens patriotism. En stark regering kunde ha genomfort detta försvar
för pundet genom att hota de utländska bankerna med att England
och Tyskland kunde överge guldmyntfoten, och de inhemska
kapitalisterna med en särskild skatt på fasta ränteinkomster och ett
förbud mot kapitalexport. Men det tjänar ingenting till att låtsa, att vi
hade en stark regering/’
DET ENGELSKA ARBETAREPARTIET har icke velat dela
ansvaret för krisens lösning enligt finansmännens råd. Därför
beskylles det i den borgerliga världen för att ha satt partiets välfärd
framför landets. Men inom den socialistiska internationalen menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
