Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 In- och utrikes
och liberaler bevisa, att den politiska generalstrejken var ett brott mot
den demokratiska konstitutionen, en form av proletariatets diktatur.
Det finns ingenting alls som hindrar en socialdemokrat att kalla
bankernas ultimatum för en kapitalistisk diktatur. Men vinsten är ringa
av att hitta på otrevliga namn för vad man inte tycker om. Det som
betyder något är frågan om man kan skydda sig mot den otrevliga
verklighet som ligger bakom.
MEN BANKERNAS ULTIMATUM synes ha räddat
arbetarpartiets enighet. Det är känt att regeringen under omständigheternas
tryck gjort upp ett program med långtgående besparingar. Man
uppger att 45 % av underskottet skulle ha täckts genom nedskärningar och
55 % genom ökad beskattning. Besparingarna skulle ha gått ut
också över de arbetslösa genom begränsning av understöden —
förmodligen till de 26 veckor om året som varit regel 1921—27. Samtidigt
skulle arbetarnas och företagarnas avgifter ökas till en shilling i
veckan. Däremot förutsågs ingen ökning i understödsbeloppen, som för
närvarande utgå med 17 sh. i veckan för vuxen man, 9 sh. tillägg för
hustru och 2 sh. för barn, alltså 30 sh. i veckan för familj med två
barn. Det är dessa understödsbelopp, vilkas höjd i den kapitalistiska
världen blivit symbolen för socialistisk misshushållning. Bankerna
krävde alltså nedskärning. Huruvida den sänkning med 10 % som
MacDonald, Snowden och några av deras kolleger voro beredda att
godtaga, skulle ha tillfredsställt regeringens kapitalistiska rådgivare,
är ovisst. Regeringens majoritet sade emellertid nej, arbetarpartiets
enighet var praktiskt taget bevarad, MacDonalds och Snowdens
regerings samverkan med höger och liberaler blev ett rent personligt
avgörande, och arbetarpartiet kom icke att ställas inför den svåra
prövningen att antaga eller förkasta ett besparingsprogram, som
regeringen enhälligt förordade, men som i väsentliga punkter måste synas
flertalet djupt frånstötande. Det är icke säkert att sammanhållningen
inom partiet hade tålt en sådan påfrestning.
FRÅGAN OM SÄNKNING AV UNDERSTÖDEN med 10 %
kom sålunda att spela en avgörande roll. Detta kan synas egendomligt,
eftersom en dylik sänkning i och för sig inte tycks vara av annat slag
än övriga planerade åtgärder, då man nu en gång drivits in på
nedskärningsvägen. Men bortsett från att den som pressas till
underkastelse, brukar komma till en punkt där han inte tål mera, synes ban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
